Under förra året gjorde vi på Länsmuseet ett upprop. Vi ville samla in berättelser om kvinnor som legat i det fördolda men som förtjänas att lyftas fram. Vi letade efter situationer och konkreta sammanhang som inte går att hitta i historieböckerna. Vi väntade nervöst på gensvar. Skulle vi få in något material överhuvudtaget? Kändes ämnet angeläget? Det gick bra och gensvaret visade att det var en angelägenhet för många.
Sammanlagt fick vi in 129 förslag på namn och berättelser, kvinnor som gett historiska avtryck, stridit och agiterat, men som också genom det vardagliga gjort skillnad. Forskare har varit engagerade under resans gång, vilket har gett projektet trovärdighet och tyngd. Av de inkomna 129 förslagen komprimerades antalet ned till en hanterlig fysisk utställning med 20 personporträtt. Utställningen går nu på vandring i länet. Tusen år av kvinnokraft, som utställningen heter, har tagits fram tillsammans med Vallentuna kommun där den hade premiär i somras. I skrivande stund befinner utställningen sig i Märsta kulturhus – och fler platser väntar under nästa år.
Nytt uppdrag – digitalt museum
I samband med vårt nya uppdrag från Kulturförvaltningen vid Region Stockholm, att vara ett digitalt museum, ville vi åter igen använda materialet som resulterat i utställningen. Så många kvinnor som har gjort så många bra saker tål att berättas om, om och om igen. Nu blev det en essens på tio kvinnor från olika epoker och livssituationer. Bland annat lyfter vi Karolina Widerström (1856-1949), Sveriges första kvinnliga läkare. Hon var en banbrytande gynekolog, sexualupplysare och politiker som under hela sitt liv verkade inom jämställdhetsrörelsen.
Käppar i hjulet
En digital utställning är tacksam på flera sätt för det finns inga gränser. Vem som helst kan när som helst ta upp telefonen eller slå på datorn. Men det visar sig att det digitala också kan sätta käppar i hjulet. När vi i samband med den digitala utställningen Kvinnokraft ville marknadsföra några specialframtagna filmer genom sponsrat inlägg på Facebook och Instagram godkändes de inte. Till en början tyckte jag att det var märkligt och gjorde nya försök. Samma svar varje gång. Frustrationen steg och vi tog till slut hjälp av en person som är expert inom digitala medier. Personen hade svårt att orientera sig, trots sin erfarenhet. Tillsammans lyckades vi till slut klura ut hur vi skulle få iväg vår ansökan om verifiering för att kunna skapa den sponsrade marknadsföringen. För det krävdes legitimering varför jag, som kommunikatör, behövde skicka en bild på mitt körkort. Trots alla ansträngningar blev det nobben ännu en gång. Svaret som denna gång kom upp i samband med avslaget, menade att inlägget innehöll grova ord – de påstod att det gick att jämföra med ord som skit och arsle (!). När jag gick tillbaka till inlägget för att försöka förstå vilka ord de syftade på kunde jag endast se ord som feminism, kvinnohistoria och jämställdhet. Skrattretande kan tyckas, men skrattet fastnade omedelbart i halsen.
Hur ska vi kunna synliggöra vårt kulturarv?
Så tillbaka på ruta ett. Vi har gjort en digital utställning om betydelsefulla kvinnor, men #feminism, #jämställdhet och #kvinnohistoria är enligt Facebook användande av grova ord som är politiskt laddade. Hur ska vi kunna synliggöra vårt kulturarv och vår kvinnohistoria om vi inte kan använda dessa ord i vår marknadsföring? Och framför allt, hur kommer det sig att dessa ord anses grova? Vem är det som sitter och klassificerar?