Österhaninge kyrka

Österhaninge kyrka

Tillkomstår: Runt 1320


Kommun: Haninge

Adress: Klockarlötsvägen, 137 95 Österhaninge

Närmaste SL-hållplats: Österhaninge kyrka

En stenkyrka.

Österhaninge kyrka. Fotograf Mattias Ek.

Österhaninge kyrka, tidigare kallad Sankta Gertruds kyrka, omnämns första gången som socken år 1314.

En sägen från 1730-talet berättar att Österhaninge och Västerhaninge kyrkor fått sina namn efter två systrar, Gertrud och Brita, men troligare är att namnen har sitt ursprung i de helgon som kyrkorna var helgade åt under den katolska tiden.

De äldsta delarna av kyrkan dateras till omkring 1320. Vid en renovering på 1970-talet påträffades ett naturligt källflöde under kyrkgolvet, vilket tyder på att platsen kan ha haft religiös betydelse redan före kyrkans uppförande.

Området kring Österhaninge är rikt på fornlämningar, särskilt från järnåldern och vikingatiden. Flera runstenar från slutet av 1000-talet, ofta med korsmotiv, visar att kristendomen tidigt fått fäste i bygden.

Omgivning

Österhaninge kyrka ligger i ett svagt kuperat odlingslandskap mellan gårdarna Husby och Kalvsvik. Området präglas av öppna fält, skogsklädda höjder och två mindre åar som rinner samman norr om kyrkan innan de mynnar i Blista fjärd.

I kyrkans närhet finns kyrkoherdebostället Solberga samt de större gårdarna Husby, Hässlingby och Kalvsvik. Tillsammans bildar de en välbevarad kärnbygd som speglar traktens långa kontinuitet av jordbruk och bosättning.

Kyrkan

De äldsta delarna av kyrkan är från omkring år 1320 och utgörs av mittpartiet av långhuset, kyrkans huvuddel där församlingen sitter. Den ursprungliga byggnaden uppfördes i romansk stil, med ett kor i öster och en sakristia i norr. Under 1400-talet utökades kyrkan västerut, och omkring 1470 ersattes det tidigare koret av ett nytt kor med tillhörande sakristia. Från samma tid härstammar även vapenhuset i väster.

Kyrkan är huvudsakligen byggd i gråsten. Väggarna i den västra delen är ovanligt breda, då de rymmer en inbyggd trappa, en byggnadslösning som är ovanlig på fastlandet men förekommer på Gotland.

Tornet uppfördes år 1587. Det är något vridet och lutar svagt, och långhusets tak vilar delvis mot dess sidor. Tornets utformning har paralleller i Västerhaninge kyrka men visar i övrigt starka influenser från gotländsk kyrkoarkitektur.

Till kyrkans senare delar hör det Bielkenstiernska gravkoret från 1660-talet, vapenhuset samt ett bårhus uppfört på 1880-talet. Ovanför porten till vapenhuset finns en mindre öppning som enligt traditionen användes för predikan eller tillkännagivanden vid samlingar utanför kyrkan.