På berget står en vårdkase. Det är en hög av torra grenar. När folket i byn fick syn på ett fiendeskepp tände de eld på vårdkasen. Då såg människor längre bort att det brann och tände sin egen vårdkase. Det blev en signal som skickades vidare mellan olika gårdar. Signalen gick snabbare än människorna kunde färdas.  

Granngården

Under järnåldern bodde de flesta människorna på små gårdar. Ibland låg det flera gårdar tillsammans som på bilden, men det fanns inga byar och städer som i dag. Varje gård gjorde det mesta av maten och sina saker själva. Det som saknades på den egna gården kunde man handla från andra gårdar eller på marknader. 

Under järnåldern fanns det inga städer, men mot slutet av järnåldern under vikingatiden växte det fram en stad på ön Björkö på Mälaren, Birka. Här samlades många människor som arbetade med handel och hantverk. Här bodde människor från många delar av Europa.   

Jakt

Att jaga vilda djur var viktigt för byn. De fångade och dödade rådjur, varg, hare, björn och andra djur i skogen. Från djuren fick människorna både mat och material till verktyg och kläder. Benbitar användes som fiskekrokar, senor gjordes till rep och pälsar blev kläder och skor. Djurens horn kunde bli en mugg eller täljas till andra saker. 

Pälsar och horn från djur var viktiga handelsvaror. De kunde bytas mot andra varor som inte fanns i närheten av byn. 

Garveriet

Vid det lilla huset nära vattnet arbetar några personer med garvning. De jobbar med djurskinn för att skinnen ska bli hållbara och användas till kläder och annat. Det här garveriet ligger i ett grophus. Halva huset består av en grop i marken. Den andra halvan är ovan jord. Personerna som hjälper till är kanske trälar. De både bodde och jobbade i grophuset. 

Trälar

En man är på väg till marknaden för att sälja tre trälar. Trälarna var slavar och ägdes av en annan människa. Under järnåldern var det vanligt att människor hade trälar som fick arbeta åt sin ägare. Trälarnas barn blev också trälar och fick jobba på gården. 

Det fanns inga lagar om människors lika rättigheter på järnåldern. Det betydde inte att människor fick göra hur de ville. Det fanns regler, men inte i skrift. Reglerna var olika för män, kvinnor, fria och trälar. Hövdingar styrde över en eller flera byar och såg till att människor höll sig till reglerna som gällde där. 

Det var hövdingen som bestämde vad som var rätt och fel. Ibland träffades flera hövdingar och tillsammans bestämde om viktiga saker och gemensamma regler.  

Smedjan

Nu har vi gått in i smedjan. Där är smeden och pojken, hans assistent. Järn var under början av järnåldern en ny metall. Tidigare användes brons som är en mjuk metall och lyser som guld. Järn är hårt och bra för att göra verktyg och vapen av.  

Mitt i rummet ser vi städet där smeden ska börja hamra ut det som ska bli en ny kniv. Pojken står och pumpar luft i elden med två bälgar. När elden får mer luft blir den varmare och järnet mjukare. 

På väggen bakom smeden och pojken ser vi alla verktyg som smeden använde i sitt arbete. Många ser liknande ut idag. Kanske har du använt något av dem i slöjden?  

Järn

I myrar, träsk och sjöar går det att hitta jord och stenar som innehåller mycket järn. Järnåldern har fått sitt namn av att människor lärde sig att ta fram järnet ur sådana klumpar med myrmalm.  

Bilderna visar hur det kan ha sett ut när människor jobbade att göra järn. Det behövdes hög värme. 

Bilderna visar hur ugnarna kan ha sett ut där järnet hettades upp. / Det fick man speciell typ av hög ugn, dom ser ut som stubbar på bilden.  

Man eldade med träkol och använde blåsbälgar för att få upp tillräcklig värme. Blåsbälgarna användes för att få mer luft i elden, vilket gjorde att elden blev starkare. Precis som när man blåser i en öppen eld.  

Järnet var en viktig handelsvara. Tidigare i historien hade människorna här i Norden bytt till sig koppar och brons men nu kunde de istället få fram en starkare metall: järn. En yxa av järn kunde till exempel användas för att hugga ner större träd. En del av järnet såldes, eller byttes mot andra varor. 

Bakom gården ligger en fornborg. Många av stenarna från borgens murar finns fortfarande kvar idag. Du kan se rester av fornborgar på många höga berg. Från fornborgen kunde järnålderns människor hålla koll på skepp som närmade sig. Antagligen fanns staket av trä ovanpå stenmurarna för att göra dem högre och säkrare. 

Borgarna användes kanske som skydd mot fienden. I några finns spår av hus, så folk kan ha bott där under vissa perioder. Borgarna kan också ha varit platser där människorna utövade sin religion. Eller både och? Vi vet inte säkert.   

Det finns över 1200 fornborgar i Sverige. Flest finns i Södermanland (350 stycken) och Uppland (170 stycken). 

Vikingarna är kända för sina fina båtar och dessa var en viktig del av livet under järnåldern. Klicka på informationspunkterna i bilden för att höra mer om hur skepp användes under järnåldern och vikingatiden. 

Så här kan det kanske ha låtit på båten.

Vävstugan

Nu har vi gått in i vävstugan. Där sitter väverskan och hennes dotter. Väverskan spinner ull, det betyder att hon snurrar ihop ullen till en lång tråd eller garn.  

Framför väverskan och den lilla flickan står en vävstol där kan hon väva ihop massor av trådar till ett längre stycke tyg. Genom att använda olika färger på ullen kan hon väva tyger med mönster. 

De flesta kläderna under järnåldern var gjorda av fårens ull. Kläder kunde också göras av växttrådar, till exempel lin som var lite lättare än ull. De rikaste kunde även ha kläder i siden, men dessa gjordes långt från Sverige och var svåra att få tag i.  

Vad är en runsten? 

Runstenar är stora stenar där någon har huggit en text med runor.  

Den här stenen står vid en bro. Det är en typisk placering av runstenar och då kunde det stå vem som byggt bron. 

Det var rika personer som reste runstenar och ville berätta om sin mäktiga släkt.

Vad kan vi se på en runsten? Film? 

Bokstäverna som användes på vikingatiden hette runor. Den här runstenen har en ormslinga där texten står.  

Vissa runor liknar de bokstäver som vi har idag, andra är helt annorlunda. Eftersom runor oftast höggs in på en sten eller ristades på metall, är runorna mer kantiga är våra bokstäver.  

Texten på stenen berättade ofta vem som gjort runsten och om en död släkting. Runstenar var inte gravstenar, men ofta minnesstenar.

I närheten av gården ligger familjens gravfält. Här vilar de som tidigare bott på gården.  

Klicka på bilden här nedanför för att utforska mer.