Skulpturen föreställer en kvinna med en pojke i famnen. Kvinnan halvligger och hon stödjer sig på ena armbågen och håller ett stadigt tag om pojkens ben.
Poser
Kvinnan har en böljande klänning på sig. Vecken och draperingen leder tanken till antika skulpturers klädnader. Pojken är helt naken. Kvinnans pose med lätt korsade ben och överkroppens tyngd på armbågen uttrycker harmoni och vila. En kontrast till lugnet och harmonin är hennes beslutsamma tag om gossens knän. Här finns en bestämdhet. Pojken sitter rak i ryggen.
Blickriktningar
Kvinnans blick är riktad snett åt vänster men pojken tittar åt ett annat håll, snett åt höger. Vad tittar de på? Horisonten över havet? Kvinnans min är också bestämd, medans pojkens ögonbryn är något uppdragna vilket ger honom ett aningen missnöjt eller ledset uttryck. Ville han göra något som han inte fick? Är det därför kvinnan håller ett så stadigt tag om pojkens ben? Titeln anspelar på kvinnan som en symbol för den goda hamnen.
Motivet
Skulpturen har många likheter med motivet mor och barn, som förekom i konsten vid den här tiden. Här är kvinnan en symbol för trygghet och omhändertagandet. Men man kan också tänka sig att titeln anspelar på närheten till vatten som ju är utmärkande för kommunen.
Skulpturen är huggen ur ett enda block granit. Kvinnans klänning böljar sig igenom stenen. Det släta figurerna är en kontrast mot det råa och skrovliga granitblocket som de formats ur. Det är en klassisk skulptur i flera bemärkelser som motivet mor och barn, skulpturens obrutna linje, de förenklade formerna, kvinnans pose och böljande klänning.
Uppdraget
Stig Blomberg fick uppdraget 1956 av Nynäshamns konstnämnd att göra skulpturen. Då hade han vunnit en tävling som tre konstnärer deltagit i. Skulpturen invigdes den 23 september 1956 med musik av IOGT scouternas blåsorkester och sång av manskören.