Sture Collins bronsskulptur Filosof ger liv åt parken vid busshållplatsen i Haninge centrum. Storögt men också inåtvänt blickar gestalten upp mot himlen.
Bakom figuren sticker två magra ben upp ur sockeln av granit. Benen med sina spretande tår har både något lekfullt och dramatiskt över sig. De bildar en form som leder tanken till ett valv, kanske en öppning. Den ena handen håller filosofen mot hakan i en tänkarpose. Som Sokrates, den grekiska filosofen, ibland avbildas.
Vid platsen där skulpturen är placerad passerar många människor dagligen. Här går bussarna förbi. Inte sällan ser man människor som skyndar sig till eller från bussen. Hemåt eller till jobbet.
Konstnären ville tillföra platsen något som kunde ge en stunds paus och andrum. Det blev en filosof, eller en grubblare om man så vill, en figur som vågar pröva och omvärdera och inte bara slå sig till ro med en enda sanning.
Sture Collin berättar:
“Jag jobbade smått i vax och då blev det en liten figur. Det är en eremit. Det två benen bildar en öppning. Han sitter utanför grottan och grunnar på livet.”
Sture Collin
Sture Collin vill med sin skulptur försöka få oss att dämpa tempot. Det är något skört med figuren. Världen tycks stor i förhållande till den.
Så här säger Collin:
“Jag har velat skildra människans instinkter, dess tillkortakommanden. De är inte vackra, de är fula. Det handlar om de svaga i samhället. De som har hamnat på sidan.”
Sture Collin
Skulpturen är en påminnelse om att stanna upp för en stunds begrundan. Hur bråttom är det egentligen?