Är det en urna? Eller ett hjärta som titeln antyder, som öppnar sig mot himlen? Eller kanske en blomma som just vecklat ut sina kronblad? Inte sällan verkar Eva Langes skulpturer befinna sig i skärningspunkten mellan olika stadier. Hon lyckas med det som borde vara omöjligt, nämligen att få sten av granit att antyda rörelse.
Eva döper inte sina skulpturer själv. Istället är det skulpturerna som talar om för henne vad de ska heta och Eva lyssnar till vad vad de har att säga.
Ta en tur runt konstverket och se hur det förändras. För aldrig är det så tydligt att en skulptur bör ses från olika håll som här. Placeringen manar också till rörelse, att gå ett eller flera varv och betrakta. Kanske att du till och med vill lägga dig ner för att se verket underifrån?
Materialet är granit som putsad och så blankpolerad att den är len att känna på. Passa på att känna på den.
Verket fick sin första placering i Olle Olsson-husets trädgård 2003, men fick en ny plats i Tivoliparken vid bryggan 2019. Ordet Tivoli kanske får dig att tänka på karuseller och sockervadd, men Tivoli var i sin ursprungliga betydelse en park för förströelse och nöje och en plats där kärlek kan uppstå. Därför passar verket extra bra just här.