Husarö är ett gammalt lotssamhälle mellan Ljusterö och Möja. Bebyggelsen är från 1800-talet och ligger tätt samlad vid hemmaviken.
De låglänta markerna på Husarö med omgivande öar kunde användas till bete och odling först under medeltiden och då uppstod förutsättningar för en varaktig bosättning. I den så kallade kung Valdemars jordebok från 1200-talet som är den äldsta seglingsbeskrivningen genom skärgården, finns Husarö med under namnet Husarn. På 1500-talet fanns två gårdar på ön. Bönderna på ön var skyldiga att lotsa kronans skepp. I gengäld slapp de en del av skatten.
Lotsar och jordgubbar
Mellan 1740 och 1912 var Husarö officiell lotsplats och under segelsjöfartens storhetstid vid slutet av 1800-talet arbetade ett 20-tal lotsar på Husarö. De försörjde sig också på fiske, säljakt och lite jordbruk. Efter sekelskiftet 1900 provade några öbor att odla jordgubbar. Det visade sig ge goda inkomster och spred sig till Möja och andra öar.
Sedan ångbåtstrafiken kommit igång på 1880-talet sökte sig sommargäster till Husarö även om de inte kom i sådana skaror som till innerskärgården. Först efter år 1950 började de första fritidshusen uppföras samtidigt som ön avfolkades på fastboende. Skolan drogs in 1957. Numera finns endast några enstaka bofasta på Husarö men sommartid är det desto livligare.
Verandor och vandrarhem
Bostadshusen är i huvudsak från 1800-talet och många fick omkring sekelskiftet 1900 de för skärgården typiska glasverandorna. På ön Stora Jolpan vid Finnhamn mellan Ingmarsö och Husarö lät kolhandlaren Wilhelm Rönnström 1915 bygga ett stort sommarhus med tjänstebostäder. Numera är byggnaderna vandrarhem och servering och drivs av Svenska Turistföreningen.
Hursarö
Besöksmålsinformation på Skärgårdsstiftelsens och Åbo stads webbtjänst.
Till Upptäck Skärgården