Landsort är Stockholms skärgårds sydligaste utpost. Här jagades det säl, fiskades och samlades ägg redan under vikingatiden.
Lotsar och fyr ytterst i skärgården
Samhället Landsort ligger på Öjas sydligaste udde men hela ön Öja kallas numera oftast för Landsort. Här går farlederna till Stockholm och längs med svenska kusten förbi. Ovädren sveper in från öppna havet och de förrädiska grunden har under århundradena förvandlat många skepp till vrak. Stenfyren är ursprungligen från 1672 medan samhället med sin välbevarade träbebyggelse är från tiden kring sekelskiftet 1900. Att lotsa fartyg har gamla anor på Landsort. Den förste kände lotsen var Anders Bertilsson som tillsattes av Gustav Vasa 1535. Mot slutet av århundradet fanns en handfull lotsar med familjer på ön.
Säsongsfiskare och bofasta
Under medeltiden såg kungen skärgårdsfisket som något som kunde arrenderas ut för att ge välbehövliga inkomster. Borgarna i Trosa fick rätt till fisket från Landsort mot att de betalade skatt. Under fiskesäsongerna flyttade de ut till Landsort med sina familjer. Någon fast befolkning utöver personer i statens tjänst som tullare, lotsar, fyrpersonal och militärer har aldrig funnits på Landsort. Som störst var befolkningen under 1800-talet med omkring 200 personer. Ön fick så småningom också skola och postkontor. I dag återstår en handfull bofasta.
Kustartilleri
Landsort har också en militär historia. Vid rysshärjningarna 1719 brändes husen på hela ön. Under 1900-talet fick ön stor betydelse för försvaret av Stockholms inlopp. En artilleriplats blev klar 1937 och under andra världskriget var som mest över tusen man förlagda till ön. Här har också ett kustartilleribatteri från det kalla kriget bevarats och visas för besökare. Vår och höst är Landsort en populär plats att skåda flyttfåglar på.
