En skulptur av naken flicka sitter på huk och tvättar sig i fontänen. Vattenstrålarna kommer från tvättsvampen som hon håller mot axeln. Fontänen har formen av en oval och skulpturen av flickan är av brons.
Beskrivning
Hon är placerad på en upphöjd rundel, som är en bit ovanför vattenytan. Skulpturen är inte mitt i fontänen utan i nära kanten. Men eftersom hon är bortvänd från den närmaste kanten, är det svårt att se hennes ansikte ordentligt. Det vi framför allt ser är gestalten och kroppen.
Nakenakter
När vi tittar på den här typen av skulpturer, alltså så kallade nakenakter i det offentliga rummet, måste vi ha två olika glasögon på oss. Dels dåtidens glasögon för att förstå tiden då dessa skulpturer gjordes, dels nutidens glasögon för att få perspektiv.
Skulpturer av nakna unga människor, och särskilt kvinnor, var ett vanligt motiv i det offentliga rummet under 1950 -och 1960-talet. Hur kommer det sig? Frågan är komplex och rymmer flera svar. Dels hade det med ungdomen att göra, att visa på den nakna oförstörda kroppen, som också hade framtiden för sig i folkhemmets Sverige. Men det har även att göra med vem som gjorde konsten och det var med få undantag män. Naturligtvis har det också funnits skulpturer av nakna människor ända sedan antiken, så det är inget nytt fenomen som uppstår, motivet har en lång tradition.
När skulpturen invigdes gick det till så att Stadsträdgårdsmästaren Jan Lindqvist gick ut på en provisorisk brygga och “drog av täckelsen.”
Eftersom det är svårt att se flickans ansikte blir hennes personlighet utsuddad. Det som istället framträder är den nakna unga kvinnokroppen.
En sådan här skulptur skulle inte kunna ta plats i Sverige idag utan att vara problematiserande. Nu har vi en annan blick. En blick som är präglad av metoo, av kvinnans frigörelse, av strävan mot jämlikhet. Runt fontänen prunkar rabatter sommartid och gör skulpturen till en del av en större helhet.