Publicerad: 13 december 2022
Bilden med tjejerna här bredvid är från hopsättningsavdelningen på Telegrafverkets fabrik i Nynäshamn. De flesta vet vi inte namnet på men den tredje flickan från höger och som har ett kryss på det randiga förklädet hette Elsie Maria Svennberg. Hon föddes 1905 och började jobba på fabriken 1919.
Publicerad: 12 december 2022
Före industrialiseringen tillverkade människor det mesta för hand. När muskelkraften från människor och hästar inte räckte var det bra att kunna använda den starkare kraften från vind och vatten. Kraften användes för att få enorma hjul av sten att snurra och mala säd till mjöl eller att få stora hammare att banka på metall.
Titta på kartan från 1748, där syns sjön Drevviken längst till vänster. Därifrån tar sig vattnet genom flera sjöar och vattendrag ut till Kalvfjärden i Östersjön. Höjdskillnaden är totalt 20 meter. Mellan sjön Tyresö-Flaten och Albysjön forsade vattnet som allra bäst. Sådana ställen är ovanliga i den här delen av landet men Tyresös vattenkraft var bland de bästa i hela Stockholms Län.
Vad hände med tillverkningen i Nyfors när industrialiseringen startade? Växte det här gamla industriområdet och blev ett stort centrum för tillverkning? Nej, det blev faktiskt tvärtom. Under industrialiseringen på 1800-talet började ångmaskiner användas som kraftkälla. Då kunde tillverkningen flytta till andra platser, där det var lättare att transportera varor. I Tyresö fanns inga järnvägar och hamnar, så tillverkningen i Nyfors konkurrerades ut.
En annan orsak var att kraften från vatten nu kunde omvandlas till el istället, och skickas i ledningar till platser som låg nära transporter eller där det fanns arbetskraft. Den sista sågen i Nyfors drevs mellan 1925 och 1936. Det finns fortfarande ett litet vattenkraftverk på platsen. Men det mesta av elen som Tyresöborna får när de stoppar en kontakt i väggen kommer från annat håll, till exempel från de stora vattenkraftverken i Norrland.
Publicerad: 12 december 2022
Ett sätt att undersöka sanningshalten i en historisk källa är att fundera över varför den har kommit till. Vad var syftet med att rita kartan över ”åbyggnaderna” vid Nyfors?
Är syftet att locka arbetare till pappersbruket eller att få ta ett nytt lån från banken? Vill den som ritar göra en vacker bild som ska väcka starka känslor? Svaret på de här frågorna påverkar källans trovärdighet. Vill kartritaren få området att verka större eller mindre än det är? Vilka delar har kartritaren varit noga med och vilka har hen hoppat över? Sådant påverkar hur trovärdig kartan är som källa.
I det här fallet vet vi att kartan var en del av en försäkringshandling. Ägaren till pappersbruket ville ha en försäkring för att få pengar ifall någon byggnad skulle brinna ner. Försäkringsbolaget ville ha en dokumentation över vilka byggnader som var försäkrade. Syftet med kartan var alltså att noga redovisa vilka byggnader som fanns.
Eftersom vi känner till syftet med kartan kan vi vara ganska säkra på att alla hus finns med, så att de skulle vara täckta av försäkringen. Vi kan vara ganska säkra på att kartritaren inte glömde någon byggnad. I så fall skulle ägaren inte få någon ersättning ifall det huset brann ner. Källan fokuserar på husen. Strandlinjens sträckning behöver vara tillräckligt korrekt för att det ska gå att förstå var husen låg men resten av naturen verkar inte vara så viktig att få med i detalj. Kartritaren har markerat skog med några utspridda träd och kullar med penseldrag som ser ut som moln. Om kartan ska användas som källa för att ta reda på vad som växte på platsen är den inte alls trovärdig.
Publicerad: 12 december 2022
Sverige är ett stort land och indelat i 21 olika områden på kartan som kallas län. Sedan 1971 ingår 26 kommuner i Stockholms län, från Norrtälje i norr till Nynäshamn i söder.
I varje län finns en länsstyrelse. Länsstyrelsen är en myndighet som ansvarar för att det som riksdagen och regeringen bestämmer också genomförs i länet. Länsstyrelsen har ansvar för frågor om jordbruk, kulturmiljö och miljö, till exempel. Regeringen utser en landshövding som leder länsstyrelsens arbete.
Det finns också en region för varje län i Sverige. Regionen styrs av politiker som är valda av invånarna i länet. Regionen och bestämmer över sjukvård, kollektivtrafik, regionplanering och kulturverksamhet i länet. Stockholms läns museum är en del av Region Stockholm.
Sverige delades in i län 1634, under stormaktstiden. Då hade Sverige en rikskansler som hette Axel Oxenstierna, och han gjorde stora förändringar i sättet som landet styrdes på. De nya länen fick ansvar för att hålla koll på att regeringens beslut genomfördes i alla delar av landet. Han skapade också flera andra myndigheter som fick ansvar för olika frågor, som handel, gruvor eller skatter.
Stockholms län har sett olika ut genom historien. Under olika perioder har Stockholms län varit ihopslaget med Uppsala län, till exempel. Före 1968 hörde inte heller Stockholms stad till Stockholms län. Huvudstaden bildade ett eget slags län och hade en överståthållare istället för landshövding. När Sverige genomförde en stor sammanslagning av kommuner 1971 fick Stockholms län de gränser som gäller än idag.
Stockholms län ligger både i de gamla medeltida landskapen Sörmland och Uppland, och gränsar mot både Södermanlands län och Uppsala län. På ön Märket i Östersjön finns en kort landgräns mot Finland också. I Stockholms län bor ungefär 1,5 miljon människor.
Publicerad: 7 december 2022
I Ekerö kommunarkiv finns flera brev och skrivelser som handlar om gasning av olika bostadshus. Den 15 juni 1928 lämnade I. Lindh in en rapport till hälsovårdsnämnden i Ekerö kommun ”över verkställd gasbehandling med cyanväte”. I rapporten står att en byggnad med fem rum blev behandlad med gas mot ohyra mellan den 30 maj och 1 juni. Huset vädrades sedan i tre dagar och i rapporten står det:
Förbrukad mängd cyanpreparat: 3,2 kg Zyklon B. =Cyan CN.
Behandlingens resultat: Fritt från levande ohyra.
Under 1920- och 1930-talet blev många bostäder på Ekerö sanerade. Om det fanns kackerlackor eller vägglöss i huset kunde de utrotas med gas. Flera av företagen som gasade ohyra på Ekerö använde cyanväte. Gasen är dödlig för människor också, så det var väldigt viktigt att bostaden blev ordentligt vädrad innan någon flyttade in där igen.
I slutet av 1800-talet fick kommunen ansvar för att inspektera bostäder så att de inte var farliga eller dåliga för hälsan för dem som bor där. Så är det fortfarande. Inspektörer kan göra kontroller för att se till så att byggnaden är i tillräckligt gott skick för att bo i. De här reglerna blev strängare under industrialiseringen. Kommunens inspektörer kunde anmäla bostadsägare och dela ut en sorts böter om de inte gjorde någonting åt ohyran.
Tidigare var det upp till fastighetsägaren att ta hand om huset. En hyresgäst kunde klaga om det var något fel på bostaden, men om det var bostadsbrist och lätt att få nya hyresgäster var det ofta billigare att låta en annan person flytta in istället för att kosta på renovering.
Under 1950- och 1960-talen genomförde många kommuner “bostadssaneringar” där många gamla hus med dålig standard revs. En del renoverades istället. De skärpta reglerna och kommunernas arbete gjorde det till slut mycket ovanligt med ohyra i bostäder i Sverige.
Publicerad: 7 december 2022
I hundskatteregistren från Skå kommun på Färingsö kan vi läsa om alla hundar som ägarna behövde betala skatt för, vad ägaren hette och jobbade med, vilken ras hunden var, ålder, pälsens färg och vad den hette.
Arbetaren Bror Rohdin hade en schäfer som hette Jack, lärarinnan Märta Nettelbladt hade en tax som hette Lasseman, och grosshandlaren Robert Ljunglöf hade en rottweiler och två terrierhundar som hette Björn, Raggie och Bissie. Alla bodde de i Skå kommun på Färingsö 1939, och betalade 10 kronor i hundskatt för varje hund. Därför har de hamnat i hundskatteregistret. Numera är Skå en del av Ekerö kommun och därför finns registret i Ekerö kommunarkiv.
Hunden sägs vara människans äldsta vän. Genom historien har hundar haft viktiga funktioner i människornas liv. De har hjälpt till vid jakt eller som vakthundar för boskap eller egendom. Hunden berättar ganska mycket om sin ägare på så sätt. Vissa raser används till jakt och andra som sällskapshundar exempelvis.
I Sverige kunde kommunerna ta ut hundskatt från 1861. Ägaren behövde då betala skatt för alla hundar som var äldre än tre månader.Terrier verkar ha varit den vanligaste hundrasen enligt registret, följt av schäfer och boxer. Och av de 30 som betalade hundskatt i Skå 1939 var bara tre arbetare. Nio stycken hundägare var lantbrukare. Skatten avskaffades 1996.
Publicerad: 7 december 2022
Titta närmare på det här fotot från 1935, för här ser du ett väldigt modernt sätt att transportera färsk komjölk! Lastbilen är tillverkad samma år som bilden togs, och flaket är fullt av stora dunkar som står staplade på varandra och sitter fast med remmar. Kanske är bilden tagen på en av de första turerna när lastbilen var helt ny. Chauffören som lutar sig mot lastbilen heter John Rask.
Tidigare kördes mjölken till mejeriet med häst och vagn. Med lastbil gick transporten mycket fortare än tidigare. På så sätt kunde mjölken hålla sig bättre.
Mjölken på flaket kommer från olika bondgårdar på Mälaröarna. John Rask har först kört runt mellan gårdarna och hämtat den, sedan har han kört in till Stockholm och parkerat lastbilen utanför Mjölkcentralen på Torsgatan. Mjölkcentralen var ett stort mejeri som tog emot mjölk från stora delar av Stockholms län. Mejeriet tillverkade både smör och glass, men mycket av mjölken såldes till butiker också.
1935 fick mjölk fick bara säljas i särskilda mjölkbutiker, och inte ihop med andra matvaror. Enligt kommunens häslovårdsordning på Ekerö skulle mjölkbutiken ligga minst 15 meter från ett dass, och djur var helt förbjudna i butiken: “lägenhet […] där mjölk, mejeriprodukter […] försäljas, eller för dylik försäljning förvaras, må […] icke läggas på mindre avstånd än 15 meter från avträde, urinkur [med mera.”]
I mjölkbutiken fick kunderna köpa mjölk i lösvikt. Man tog med sin egen flaska, och så hällde expediten i mjölken med en skopa. Mjölkbutikerna startade också av hygieniska skäl. Om mjölken inte kom i närheten av andra livsmedel kunde inte bakterier från till exempel kött sprida sig till mjölken.
Men hygieniska transporter var inte allt. Emil Dunge skrev också i sin rapport att kommunen måste kontrollera hygienen på gårdarna också. Mjölken skulle hållas kyld innan lastbilen kom och körde den till mejeriet:
”I stället borde emellertid övervakas att vid gårdarna finnas enl.[igt] hälsovårdsstadgan godkända mjölkrum för mjölkens kylning och förvaring.”
Jakten på ohygienska miljöer fortsatte alltså!
1936 inspekterade länsveterinären Emil Dunge hur ren och hygienisk hanteringen av mjölk var i Stockholms län. ”De gamla, besvärliga och mången gång ohygieniska så kallade mjölkuppsamlingsmejerierna försvinna”, skrev han i sin rapport till länsstyrelsen i Stockholms län. Tidigare hade mjölken från bondgårdarna först samlats upp på mindre mejerier på landsbygden. Av hygieniska skäl tyckte länsveterinären att det var bättre att lägga ner de små mejerierna och istället köra mjölken direkt från bondgårdarna till Mjölkcentralen. Det stora mejeriet inne i Stockholm byggdes ut och blev ännu större för att kunna ta emot mer mjölk också.
Publicerad: 7 december 2022
I den stora, ljusa villan mitt i bild bodde Oscar och Jennie Sjölander och deras barn på 1920-talet. Villan låg mitt i skogen när den byggdes. De andra husen på bilden fanns ännu inte då. Oscar var riksdagsman för Socialdemokraterna och hade blivit en respekterad man i bygden. I alla fall av den fattiga delen av befolkningen, det vill säga lantarbetarna som var anställda på olika gods och gårdar i Upplands-Bro.
Oscar Sjölander anställdes som folkskollärare i Kungsängen 1910. På den här tiden bestod Kungsängen med omgivningar av ett adelsgods, det vill säga ett större jordbruk, och ett litet samhälle där några hundra lantarbetare bodde. Oscar blev snabbt ovän med kyrkans och adelns män i skolrådet. Han insåg nämligen att de uppmuntrade de fattiga barnen i Kungsängen att inte gå till skolan, utan istället stanna hemma och arbeta på gården.
Oscar började organisera bygdens fattiga så att de skulle bli starkare gentemot de som bestämde i bygden. Han grundade en fackförening som förde arbetarnas talan mot godsägarna. År 1917 blev Oscar riksdagsledamot. Som riksdagsledamot lade han fram flera förslag som skulle stärka lantarbetarnas rättigheter. Framförallt såg han till att det blev tillåtet för lantarbetare att gå med i fackföreningar och politiska partier, det vill säga organisationer som verkade för att lantarbetarna skulle få rätt till en viss lön och arbetstid. Oscar var aktivisten som åstadkom politisk förändring, fast från riksdagens talarstol.
2016 bestämde Kungsängens kommun att de skulle riva Oscar Sjölanders gamla hus Villa Skoga. Några historieintresserade invånare bildade då en ny aktivistgrupp: “Bevara Villa Skoga”. De skrev insändare till lokaltidningarna, bildade Facebookgrupper och gjorde namninsamlingar. Det fick kommunen att ändra sitt beslut, och än idag står Villa Skoga kvar. Precis som på Oscar Sjölanders tid så gick några få personer ihop i grupp och engagerade sig för att påverka samhället och framtiden.
Ofta behövs många människor för att få till en förändring. Men ibland kan en eller ett fåtal personer ändra samhällets inriktning. Ofta krävs då stark övertygelse, envishet, tur och förmågan att få med sig andra
Publicerad: 6 december 2022
Folkets hus låg på ett litet berg, mitt bland ett 60-tal enkla villor. Mer än så fanns inte i Ektorp i början av 1900-talet. De som hade byggt upp villorna här var arbetarfamiljer. Många hade erfarenhet av att bygga och kunde själva eller med lite hjälp resa ett enkelt trähus. Trots att Ektorpsborna inte var rika så samlade de ihop pengar och byggde en träbyggnad med tinnar och torn som invigdes 1907.
Loggboken som du ser här användes för att skriva ner vilka föreningar som hyrde Folkets Hus och vad de betalade. Listan på föreningar berättar vad som engagerade vanliga människor. Fackföreningar som arbetade för bättre arbetsvillkor och andra politiska organisationer hade sammanträden i huset. Orkestrar repeterade och det ordnades fester, föredrag och aktiviteter för ungdomar.
Nykterhetsorganisationer kämpade för att förbjuda alkohol och lockade med olika aktiviteter för alla dem som lovade att vara helt nyktra. Nykterhetsorganisationernas lokala klubbar kallades ofta ”loger”. På bilden nedan ser du en del av uppslaget i bokningskalendern där tre loger nämns.
I kolumnen till höger står vad föreningarna betalade i hyra. Tio kronor var det vanligaste men det verkar som att de som drev Folkets Hus ville hjälpa olika politiska organisationer. Nöjesföreningen Enighet som ofta hyrde in sig betalade alltid fullt pris medan träarbetarfackföreningen och Ektorps socialdemokratiska ungdomsklubb bara betalade två kronor.
I slutet av april hade Folkets Hus en egen basar. I kalendern ser vi att de inte betalade någon hyra till sig själva. Istället bakade kvinnorna och alla hjälpte till att virka dukar, sy kläder och tälja smörknivar som kunde säljas för att få in pengar till verksamheten i Folkets Hus.
Folkparker och Folkets hus byggdes överallt i landet på den här tiden och blev en viktig mötesplats. Här hade vanliga människor råd att roa sig. Många blev också mer engagerade i samhällsfrågor genom att gå till Folkets Hus. Säkert diskuterades frågan om rösträtt på flera av mötena i Ektorps Folkets hus. I föreningarna fick medlemmarna rösta, diskutera och välja ordförande. Varför skulle de inte få göra det i kommunen och landet? 1912 hade bara 19 % av Sveriges befolkning rätt att rösta. I Folkets hus över hela landet hölls rösträttsmöten, och under några år växte stödet snabbt för att fler skulle få rösträtt. 1921 fick både kvinnor och män rösta för första gången.
Publicerad: 6 december 2022
Mellan åren 1910 och 1979 kunde du lämna in smutsiga kläder och lakan till damerna på bilden. De arbetade på Duvnästvätteriet på Reginavägen i Saltsjö Duvnäs i Nacka som var ett av många tvätterier runt omkring Stockholm där du kunde få hjälp med tvätt, mangling och strykning. Hur kommer det sig att just tvätterier blev vanligt förekommande i stadens utkanter? Och hur kommer det sig att tvätterierna försvann helt på 1970-talet?
Under 1800-talets sista hälft ökade befolkningen i och omkring städerna. På den här tiden renades inte avloppsvattnet från bostäder och fabriker innan det släpptes ut i sjön. Det ledde till att sjövattnet i Stockholm blev allt mer förorenat. När luften och vattnet blev allt smutsigare så valde de Stockholmare som hade råd, till exempel läkare och tjänstemän, att skicka iväg sin tvätt utanför staden, där vattnet var rent och där tygerna kunde torka i den friska lantluften.
Att tvätta kläder och tyger var i årtusenden något som sköttes helt utan maskiner. Precis som mycket annat arbete så utfördes det helt och hållet för hand. Det var ett tidskrävande och slitsamt jobb som i stort sett alltid utfördes av kvinnor, både i städerna och på landsbygden. På landet var det vanligt att bönderna tjänade lite extra genom att tvätta åt andra. Att tvätta var en bisyssla som man gjorde vid sidan om det vanliga arbetet på en bondgård. Men precis som mycket annat så automatiserades även det här arbetet i samband med industrialiseringen. Att tvätta för andra övergick till att bli en huvudsyssla. Efter första världskriget, när de elektriska tvättmaskinerna kom, så växte tvätterierna till moderna företag. Det var ofta kvinnor som drev tvätterierna.
Redan på 1920-talet började man bygga tvättstugor i nybyggda hus i Stockholm. Teknikutvecklingen gick framåt och tvättmaskinerna blev både mindre, snabbare och tystare. Och billigare. Efter andra världskriget blev det dessutom allt vanligare att människor hade egen tvättmaskin i lägenheten. År 1950 hade ungefär 8 procent av svenska hushåll tillgång till en tvättstuga. Bara femton år senare hade 90 procent tillgång till tvättstuga. När allt fler skaffade egna tvättmaskiner förlorade tvätteriföretagen kunder, blev mindre lönsamma och tvingades därför att stänga.
På fotografiet från Duvnästvätten 1962 så ser du kvinnor som visar resultatet av årtionden av utveckling inom tvätterier – ett modernt tvätteri med kapacitet att tvätta stora mängder textilier åt gången. När fotot togs var det alltså 17 år kvar innan den tekniska utvecklingen tvingade företaget att stänga.
