När kommunerna röstade i varandras val

Publicerad: 2 december 2022

När kommunerna röstade i varandras val

Röstlängden visar vem som får rösta

1911 är det kommunval i Sånga på Färingsö. I röstlängden står namnen på alla personer, företag och organisationer som har rösträtt i valet. Det står också vad personerna har för yrke, hur mycket de tjänar och hur många röster de har. Man får nämligen fler röster ju rikare man är. Stockholms stad till exempel, har 19 röster enligt röstlängden. Fru Eliasson däremot, hon har bara 2 röster. Låter det osannolikt? Så här hänger det ihop:

Stockholms stad ägde mark på Färingsö, nämligen stenbrottet i Stenhamra och ett hus där arbetarna bodde. I röstlängden står det att Stockholms stad tjänar 5 500 kronor på sin egendom och det gav rätt till 19 röster i kommunvalet. Det står också att fru Eliasson har en inkomst 123 kronor, och det gav henne två röster i valet.

Är rösträtten en belöning eller en rättighet?

Sedan 1862 hade myndiga personer och företag rätt att rösta i kommunval, men bara om de betalade tillräckligt mycket i skatt. Det betydde att de flesta människor tjänade för lite pengar för att rösta. Gifta kvinnor var dessutom alltid omyndiga, även om de tjänade mycket pengar. Men när mannen dog blev kvinnan änka, och änkor blev myndiga. 1865 ändrade riksdagen lagen så att också ogifta kvinnor blev myndiga, när de fyllde 25 år. Men om de gifte sig blev de omyndiga igen.

I val till riksdagen var reglerna annorlunda. Där fick bara män rösta som tjänade tillräckligt mycket pengar för att betala skatt. Rösträtten sågs inte som en rättighet. Det var en belöning för att du bidrog till kommunens eller statens finanser genom skatten du betalade. Och eftersom du bidrog till budgeten med dina skattepengar fick du också vara med och bestämma hur de skulle användas.

Fru Eliasson i röstlängden

Fru Eliasson i röstlängden till kommunvalet i Sånga måste ha varit gift, men hon var alltså förmodligen änka efter att hennes man hade dött. ”Fru” var nämligen en titel för gifta kvinnor. Hade hon varit ogift hade hon kallats ”fröken Eliasson” istället. Och eftersom fru Eliasson hade rösträtt i valet måste det betyda att hennes man hade dött, för annars hade hon varit omyndig.

Industrialiseringen krävde rösträtt åt alla

När fler människor började arbeta i fabrikerna, få lön och betala skatt ökade också kraven på allmän och lika rösträtt. ”Allmän” betydde att alla borde få rösta och ”lika” att det skulle vara på lika villkor: en röst för varje person, oavsett hur rik eller fattig du var. Alla medborgare påverkas ju av vad kommunen eller riksdagen bestämmer och alla människor har lika stor rätt att påverka sina liv, oavsett hur mycket eller lite pengar man tjänar. Det ledde så småningom till att Sverige införde allmän och lika rösträtt för män och kvinnor 1921. Sedan dess spelar det inte någon roll hur mycket skatt du betalar. Senast det var val i Sverige fick alla över 18 år rösta i kommunvalet. En person har en röst.

Nya samhällen och industrier vid järnvägen

Publicerad: 1 december 2022

Nya samhällen och industrier vid järnvägen

Samhällen växte fram runt stationerna

I mitten av 1800-talet började järnvägar byggas i Sverige. Ofta byggdes järnvägen mellan städer och samhällen som redan fanns. Men ibland var det tvärtom. Roslagsbanan som på 1800-talet byggdes ut men många nya linjer norrut från Stockholm. Nya stationssamhällen växte fram längs järnvägen, till exempel Roslags Näsby och Viggbyholm.

Träd från Norrland sågades till brädor i Täby

I Viggbyholm startade en ångdriven såg 1903. Det var Täbys första större industri. Ångsågen startades av en grosshandlare från Skellefteå som hette Bjurström. Han ägde skog i Norrland. Träet transporterades till Viggbyholm där det sågades till virke. Sedan fraktades trävarorna vidare med järnvägen, både till Stockholm och vidare ut i världen.

Sågverk i Cedar City, Utah, USA. Ian Abbott CC BY-NC-SA 2.0

Stockholms län urbaniseras

Publicerad: 1 december 2022

Stockholms län urbaniseras

Roslags Näsby

Från slottsmark till villastad

Här ser du ett reklamblad, en plan för ett nytt bostadsområde: “Näsby Sportstad” i Roslags-Näsby. År 1901 köpte Carl Lamm Näsby slott. Slottet var nedgånget och i behov av stora renoveringar. Detta finansierade Lamm till stor del genom att stycka av mark från slottets ägor och sedan sälja marken som villatomter. Där det tidigare varit skogar och ängar flyttade från 1920-talet och framåt nya människor in. På många håll blev villastäderna kvar och ser ungefär likadana ut idag, men på andra håll förtätades de senare med ytterligare bebyggelse.

Urbanisering har flera betydelser

Industrialiseringen ledde till att människor flyttade från landet till städerna. Det kallas urbanisering. Men urbanisering har flera betydelser, det betyder också att det blev fler städer och tätorter. Ofta byggdes järnvägen mellan städer och samhällen som redan fanns. Men ibland var det tvärtom. Nya stationssamhällen växte fram längs järnvägen, som till exempel Roslags-Näsby och Viggbyholm längs Roslagsbanan. Urbaniseringen innebar inte bara att människor flyttade till städerna, den innebar också att stadsbebyggelsen med tiden bredde ut sig över stora delar av Stockholmsregionen. Planerna för Näsby-Sportstad är ett exempel på just detta.

När industrialismen mötte bondesamhället i Nynäshamn

Publicerad: 30 november 2022

När industrialismen mötte bondesamhället i Nynäshamn

Maten kunde åka längre med snabba transporten

Under 1800-talet blir transporterna snabbare. Från Nynäshamn byggs järnväg in till Stockholm. Resan med tåg går mycket fortare än med häst och vagn. När fartygen får motorer istället för segel tar det mycket kortare tid att åka båt från Nynäshamn till Visby också.

Det här fotot är taget i början av 1900-talet i hamnen i Nynäshamn, på Gotlandskajen. Köttet i kylkantinen kommer antagligen från djur som är uppfödda på en gotländsk bondgård och som slaktades på ön innan det transporterades därifrån till Stockholm. De snabba transporterna med motorbåt, tåg och kylkantin gjorde det möjligt att få köttet hela vägen från Gotland till Stockholm innan det hann bli gammalt och dåligt.

Lokalproducerad mat utan stora transporter

Fast industrialiseringen är i full gång mjölkar Mina Strid en ko för hand och Maria Plazikowski tittar på. Så här har det sett ut på landsbygden i Sverige i hundratals år. Fotot är taget på 1890-talet i Nynäshamn. Precis här ligger Gotlandshamnen idag.

Hela kon kunde bli mat

För många familjer som bodde på landsbygden var en ko den allra mest värdefulla ägodelen de hade, ända in på 1900-talet. Kon kunde nämligen både ge mjölk, nya kalvar och kött. För många människor var det viktiga livsmedel, som både gick att sälja och äta själv.

När en ko slaktades var det många som behövde hjälpa till. Nu för tiden sker slakten oftast på ett slakteri dit man kör djuren. Tidigare var det vanligare att djuret slaktades hemma på gården. Det mesta av djurets delar blev mat. Tarmarna sköljdes rena och användes som fjälster – korvskinn. Mindre köttbitar och sådana delar av djuret som inte var så fina kunde malas ner för att stoppa korvarna med.

Utan kylskåp är färsk mat en lyx

Innan det fanns moderna kylskåp var det svårt att få maten att hålla sig färsk. Kött går att torka eller röka till exempel, för att det ska hålla längre. Färskt kött var en lyx som kanske bara fanns precis efter slakten.

Moderna tekniker och gamla vanor samtidigt

Under industrialismen utvecklades teknik och transporter som gjorde det möjligt att bevara maten färsk under längre tid och transportera den längre sträckor än tidigare. Men samtidigt som den nya tekniken förändrade människors sätt att hantera och frakta mat, levde det gamla sättet kvar som tidigare hade varit det vanligaste. Långt in på 1900-talet var det vanligt att ha egna djur för delar av sin egen matproduktion om man bodde på landsbygden.

Loket går som tåget!

Publicerad: 30 november 2022

Loket går som tåget!

I slutet av 1800-talet byggdes det järnvägar på flera håll i Stockholms län. Om du tittar nära på fotografiet från Nacka 1893 så kan du se hur stolta personerna är över lokomotivet som snart ska gå på Saltsjöbanan. På det andra fotot drar ett av Roslagsbanans ånglok ett tåg över ängarna i Täby, 1910.

Roslagsbanan gick från gods- till persontransport

Roslagsbanan byggdes mellan 1885 och 1926. Till en början handlade järnvägen om bättre transporter för jordbruksprodukter, tegel och järn från Roslagen in till Stockholm. Men snart insåg bland annat Carl Robert Lamm att järnvägen också var en fördel för att kunna bygga ett helt nytt samhälle där människor kunde bo. Det blev Roslags Näsby – lugnt och skönt ute på landet men bara en kort tågresa ifrån storstaden Stockholm. Här hade det tidigare varit jordbruksmark, ängar och hagar intill järnvägsspåren, men nu blev det ett nytt stationssamhälle. Fotot på Roslagsbanans ångdrivna tåg är taget precis före Roslags Näsby 1910. Den ena av kvinnorna i ljusa klänningar är Dora Lamm, gift med Carl Robert Lamm.

Samhällen växer när avstånden blir mindre

Utan ånglokomotivet hade många av de samhällen som nu finns kring Stockholm inte funnits, eller i varje fall inte sett ut som de gör idag. Samhällen som Viggbyholm, Åkersberga, Saltsjöbaden och Nynäshamn utvecklades allt eftersom avstånden krympte till andra orter i länet. En resa som tidigare tog en hel dag med häst och vagn, kunde med ånglokets hjälp genomföras på mindre än en timme.

Ny järnväg lades över ängar, genom skogar och mellan bondgårdar. Stationer placerades med jämna mellanrum och runt dem byggdes nya samhällen – centralorter och villastäder. Allt färre personer i Stockholms län kom att livnära sig på jordbruk och djurhållning. Men allt fler kunde bo en bit utanför närmaste stad och ändå jobba som tjänstemän och ta tåget till och från jobbet. På så vis bidrog ångloket till urbaniseringen där människor lämnade landsbygden för tätorterna.

Staten ansvarade för att bygga de stora järnvägarna genom Sverige under 1800- och 1900-talet. Men lokala järnvägslinjer byggdes av privata företag, som till exempel Saltsjöbanan och Roslagsbanan. Under första halvan av 1900-talet elektrifierades järnvägarna i hela landet, och fick nya lok som drevs av el från ledningar i luften istället för ånglok som eldades med kol.

Kvinnokamp i Täby

Publicerad: 30 november 2022

Kvinnokamp i Täby

Fotografiet är taget 1936 – och det är riksdagsval i Sverige det året. På bilden syns socialdemokratiska kvinnor från Viggbyholm och trakten omkring. De håller upp en fana och på lastbilsflaket sitter valaffischer. Det var vanligt med lokala politiska kvinnoföreningar. Kvinnoföreningarna var aktiva både i samband med riksdagsval och mellan valen.

1921 införde Sverige allmän och lika rösträtt. Män och kvinnor röstade för första gången på lika villkor. Men de socialdemokratiska kvinnorna på lastbilsflaket var inte nöjda. De kämpade för fler samhällsförändringar, som ännu inte hade ägt rum.

“Arbete åt alla – ökad köpkraft” stod på Socialdemokraternas valaffischer

Affischerna på lastbilen berättar om Socialdemokraternas politik 1936. Ett av budskapet lyder: ”Arbete åt alla – ökad köpkraft”. Socialdemokraterna ville att staten skulle få fler att börja förvärvsarbeta och tjäna pengar, både kvinnor och män. Ju fler människor som tjänade pengar, desto fler konsumerade och betalade skatt. Skatten behövdes för att finansiera till exempel barnbidrag och höjda pensioner, det vill säga sociala reformer som Socialdemokraterna ville genomföra.

Socialdemokraterna ville också att staten skulle göra mer för att höja standarden i landets bostäder, och minska trångboddheten. Många arbetarhem var dragiga och orenoverade. Bostadsstandarden var väldigt låg för de flesta arbetare, barnfamiljer och gamla. För de socialdemokratiska kvinnorna var detta en huvudfråga eftersom de ofta tillbringade mer tid i hemmet än vad männen gjorde. Hemmet betraktades vid den här tiden som kvinnans huvudansvar, snarare än mannens.

Politiskt engagemang igår, idag och imorgon

De flesta politiska partierna i riksdagen har särskilda kvinnoförbund än idag, men de hade fler engagerade medlemmar på 1930-talet, när bilden togs. En förklaring är att kvinnors och mäns förutsättningar att skapa och påverka sina liv då var mer olika då än vad de är idag. Kvinnlig rösträtt var fortfarande ganska nytt, men med rösträttskampen bakom sig var det tydligt för många kvinnor att det fanns fler rättigheter att kämpa för. I rutan här bredvid ser du en sammanfattning av de viktigaste sakerna

Aktionsgrupp räddar Täbys natur

Publicerad: 30 november 2022

Aktionsgrupp räddar Täbys natur

År 1972 bildades en grupp med namnet ”Aktion Rönningesjön”. Gruppen bestod av många olika föreningar i Täby som gemensamt protesterade mot kommunens planer på ett nytt bostadsområde. De ville ha kvar området som ett friluftsområde och skydda Rönningesjön. På kartan ser du de tre förslag till den nya Lötvägen och bostadsområdet Löt. I maj 1973 bjöd gruppen in alla som ville protestera till en marsch genom området.

Politiskt eller opolitiskt?

Den gula affischen poängterar att ”Manifestationen är helt opolitisk!”. Det betydde att alla var välkomna att protestera, oavsett vilket parti de röstade på. Räddandet av skogen var en fråga som kunde förena människor från olika partier och med olika ideologier. Men det går också att säga att det här är politik, om man med politik menar att påverka. I den svenska demokratin måste kommunerna tala om i förväg för invånarna vilka planer som finns för kommunens utveckling, så att invånarna ska kunna påverka planerna, även när det inte är val.

Rönningesjön är ett tecken på demokrati

Om du har promenerat mycket i vid Rönningesjön så vet du kanske redan hur det gick med planerna. Protesterna ledde till att bostadsområdet Löt aldrig byggdes. Det är ett exempel på hur invånarna i en kommun kan påverka politiken och samhällsutvecklingen ifall många tycker lika och visar det. Mer än 5700 personer skrev på en protest mot bygget år 1973.

Täbys befolkning ökar

Täby och andra delar av Storstockholm har växt under stora delar av 1900-talet. Människor vill bo i eller nära stora städer där det finns jobb. Täby hade nyss varit landsbygd men blev mer och mer en del av staden på 1970-talet.

En annan affisch som kunde ses på anslagstavlor i Täby vid samma tid lockade till en utfrågning av kommunalråd från Täby. Hur många invånare tål Täbys natur? Många Täbybor var oroliga för att kommunens byggande skulle förstöra deras naturområden. Diagrammet ger en bild av folkökningen före 70-talets protester men också av hur det gått sedan.

Affisch för manifestation mot byggandet av Lötstaden — Innan sociala medier fanns användes affischer för att samla folk

Drömmar och verklighet i Täbys villakvarter

Publicerad: 29 november 2022

Drömmar och verklighet i Täbys villakvarter

Kommunikationer, natur och ett ordnat samhälle

Alla broschyrer här talar om hur lätt det är att ta sig till Stockholm. Närheten till järnvägsstationer är det viktigaste men båt och cykel nämns också. Det var fortfarande mycket ovanligt med bilar. Tomtförsäljarna beskriver de vackra nya bostadsområdena med trädgårdar, skog, fiske och badsjöar. De lockar också med att det finns ledningar för vatten och avlopp, elektrisk ström och vägar.

Stockholm blir fullt

När Stockholms län industrialiserades växte befolkningen från 250 000 personer 1885 till en miljon 1950. I och runt Stockholm fanns arbete som lockade människor från hela landet. Men var skulle alla bo? I Stockholms innerstad trängdes stora familjer i små enrumslägenheter. Det var smutsigt och fanns för lite rent vatten. Vid 1800-talets mitt dog fortfarande vart tredje spädbarn före sin ettårsdag. Då var det många som hellre ville bo i ett eget hus i Täby.

Hur fick man råd med ett eget hem?

Det var flera olika saker som bidrog till att det blev möjligt för fler att bygga ett eget hus.

Staten lånade ut pengar ur en egnahemslånefond. Det blev lättare att låna och billigare.
Flera företag sålde prefabricerade hus där väggarna byggdes i fabrik och sedan sattes ihop där huset skulle stå.
Det blev mindre lönsamt att driva jordbruk. Stora bondgårdar i närheten av städerna kunde istället tjäna mycket pengar på att sälja tomter av sina stora markområden.
Lönerna höjdes så att fler arbetare och lägre tjänstemän fick pengar över i slutet av månaden.

Missnöje i Täby Fastighetsägareförening

I Täbys kommunarkiv finns en skrift som visar att villalivet inte alltid var lika idylliskt som i broschyrerna. De boende är missnöjda med att det säljs allt fler tomter och att det inte finns någon plan för hur området ska byggas ut. Om det blir fler hus hotas den vackra naturen. Dessutom blir det nödvändigt att bygga ett gemensamt avlopp istället för att leda ut sitt smutsiga vatten i ett dike eller en brunn på tomten.

”Det är ett livsvillkor för Täby villasamhälle att få behålla sin karaktär av trädgårdsstad, varigenom ett för såväl den enskilde som för samhället ruinerande kloaknät blir överflödigt.”

Municipalsamhälle

Fastighetsägarna i Täby vill bilda ett municipalsamhälle. Det var en sorts kommun i kommunen som fanns före 1971 och som bildades på platser med en tät befolkning som ändå inte riktigt var städer. Det var fiskebyar, bruksorter och ofta stationssamhällen. Om Täby skulle bli ett municipalsamhälle så skulle de kunna ta upp skatt och bestämma mer över ortens utveckling. Här kan du läsa ett utdrag ur skriften där villaägarna listar vad de vill använda skatterna till.