Ormen långe är en 300 meter lång byggnad som slingrar sig efter Masmo-berget. Den stod klar 1964. På fasaden finns åtta väggfält med konstnärlig utsmyckning av lika många konstnärer. Alla verk är från 1964, konsten uppfördes alltså i samband med att huset byggdes. Det handlar om byggnadsanknuten konst som är mycket välbevarad.

En sen vinterdag besöker jag Vårby för att se på och fotografera konsten på Ormen långe. Snön ligger tunt på marken, dagen är solig och allting gnistrar. Efter en stund träffar jag på en äldre kvinna på promenad. Hon går med rollator och undrar vad jag gör och varför jag fotograferar. Jag förklarar att jag dokumenterar konsten för att kunna berätta om den i Stockholms läns museum app Upptäck konsten.  

“Jag har bott här sedan huset byggdes. Vi flyttade in redan 1964 och jag har trivts bra hela tiden.”  

Sedan lägger hon till:  

“Mitt konstverk är tyvärr inte det finaste.”  

Vi går och tittar. Konstverket vid hennes port är abstrakt och gjort i färgerna svart och vitt. Titeln är XYZ. Materialet är betong. Jag säger att jag tycker att det har ett spännande uttryck. 

“Jaha ja, säger du det!”   

Sedan går hon vidare på sin promenad.  

Efteråt tänkte jag på hur hon uttryckte sig. Att hon sa: ‘Mitt konstverk.’  

Om ormen långe 

Byggnaden och fasaden utgjorde både en grund och en ram för konsten. Så vad är det för byggnad?  

Ormen långe var ett av de första monumentala bostadshusen i Sverige. Det är uppfört av det kommunala fastighetsbolaget Huge. Det är inte en del av miljonprogrammet, eftersom beslutet om det togs 1964, och husen i de områdena stod klara först på 1970-talet.  

Intresset för Ormen långe var stort, inte bara lokalt utan också i riksmedia. Genom dagstidningar och även i Huddinges arkiv kan vi följa debatter, artiklar och beslut. Det som främst väckte intresse var storleken på huset. Hur skulle det bli för människor att bo i en så stor byggnad? 

Byggnadens karaktär 

Arkitekten hette Andreas Carstens. I en artikel i Dagens Nyheter den 6 februari 1962 kallas han för “reptilens pappa”. Han har låtit kurvan på huset följa bergskammen på ett slingrande sätt som bidrar till byggnadens karaktär. Att huset heter Ormen långe är speciellt. Det är få byggnader med flerfamiljsbostäder från den här tiden som är namngivna från början. Namnet är både beskrivande och kopplar till historien. Byggnaden slingrar sig likt en orm i landskapet, men Ormen Långe var också ett vikingatida skepp känt för sin storlek, hela 37 meter långt.  

Horisontala band

Materialen i exteriören består främst av betong och tegel. De är i hopfogade på ett sådant sätt att längden på huset betonas. Teglet blir till långa horisontala band på fasaden. Det som bryter av är de vita balkongerna. Men om du står framför en av husets portar kommer du att märka att det är svårt att överblicka den 300 meter långa byggnaden. Det beror på kurvaturen. På grund av husets slingrande form kan vi bara se delar av byggnaden från den punkt där du står. Att huset har nio våningar är heller inte markant, vilket beror på de horisontala elementen på byggnaden.

Lägenheterna

Från 1930- till 1960-talet höjdes standarden på bostäder i Sverige från ett av de lägsta i Europa till ett av högst rankade i världen. Hemmets forskningsinstitut samarbetade med arkitekter, regeringen understödde med medel. Måtten inomhus synades. Det gällde att bostäderna var planerade så att de gick att möblera. Ett sovrum skulle till exempel vara minst 12 kvadratmeter stort, men inte bara för att man skulle få plats med två sängar, utan också för att kunna röra sig på ett smidigt sätt i rummet.  

Ett kvinnoråd i Huddinge

I Dagens Nyheter kunde man den 6 februari 1962 läsa om ett nytt kvinnoråd i Huddinge:  

“Äntligen kan nu kvinnorna i Huddinge utbrista. Ett kommunalt kvinnoråd med uppgift att granska manfolkets sätt att planera och bygga nya stadsdelar, väntas inom kort bli utsett. Fruarna Adelia Larsson, (S) och Märta Sandström (s) har motionerat om ett sådant kvinnoråd. De båda fruarna framhåller: 
—De som har den största erfarenheten och i första hand borde ha möjlighet att yttra sig om lägenheternas blivande utformning är givetvis husmödrarna. Men kvinnorepresentationen i de instanser där dessa frågor behandlas är som vi vet mycket ringa eller ingen alls. 

Det nya kommunala kvinnorådet, sannolikt det första av sitt slag i landet, har alla förutsättningar att som första uppgift få uppdraget att det omdiskuterade jättehuset i Fittja, Ormen långe, får precis så förträffliga garderober, kök och badrum som husmödrarna i Huddinge går och drömmer om.” 

I Ormen långe finns 408 lägenheter. Dessa skulle ge plats åt 1200 människor. De flesta lägenheter har två rum och kök, 168 stycken. Många av lägenheterna är genomgående, det vill säga att de har utsikt både mot vattnet och mot Masmo-berget. I Dagens Nyheter stod den 6 mars 1965: 

“Det riksbekanta jättehuset Ormen långe i Vårby har i dagarna blivit färdigt. Nu är samtliga 408 lägenheterna bebodda med lyckliga hyresgäster.” 

Konsten

På Tomtbergaskolan i Huddinge ägde en debatt rum om Ormen långe den 6 februari 1962. En som uttalade sig var journalisten Hildur Krantz-Jenssen, skribent för bland annat Slöjdföreningen och Statens institut för byggnadsforskning.  

“Med så många som 16 trappuppgångar vill det till att ni sätter upp grisar, elefanter och sjölejon ovanför portarna så att barnen hittar hem till sin rätta ingång.”  

Kanske tog uttalandet skruv för ett år senare, den 24 april 1963, upprättade bostadsförmedlingen Huge ett program för en tävling gällande konst på Ormen långe. 

Valet av motiv var fritt för konstnärerna. Men eftersom konstverken skulle vara utomhus betonade man att materialet måste kunna stå emot fukt, köld och yttre åverkan. Tegel eller betong rekommenderades som basmaterial. Stor vikt skulle läggas på konstverkens samordning med arkitekturen och husets färgsättning.

Av någon anledning kallades konstverken och dess titlar för motton. Sammanlagt kom 57 motton in i rätt tid, med 176 idéskisser. Av dessa blev åtta konstverk utvalda. 

Uttryck och titlar

De åtta konstverken är lika stora, 14 kvadratmeter, och gjorda på samma nivå på byggnadens socklar. Tack vare att de är i ögonhöjd är de lätta att betrakta, de flesta har också taktila värden då det finns reliefverkan flera av verken.  

Konstverken är gjorda av betong, mosaik och stengods och sjösten. Varje konstverk har sitt eget uttryck. En del titlar är förbryllande, på det sättet att de inte tydligt hänger samman med uttrycket. Exempel på sådana titlar är TU och Oktett G. En del titlar är mer beskrivande, till exempel Relief 1 och Betongblot. I ett fall har konstnären medvetet vänt på titeln. Munat blir bakvänt Tanum, platsen i Bohuslän, där ett att våra mest kända hällristningsområden finns. Konstverket är gjort av stengods som är målat i olika färger, som guld, rött och blått.  

Att konstnärerna förhållit sig till arkitekturen och dess färgsättning står helt klart, eftersom de flesta var målare som i vanliga fall målade i starka färger, medan konstverken på Ormen långe har en återhållen och sober färgskala. I vissa fall matchar den även byggnadens färg på betongen. Det som konstnärerna här har gjort liknar inte deras gängse uttryck.
 

Två portar delar på ett konstverk

Varje konstverk är placerat mellan två portuppgångar så att två adresser delar på ett konstverk. På så sätt kan de boende relatera till konsten, och kanhända få lite hjälp att hitta hem till sin port, precis som det framkom under debatten 1962 i Huddinge. Samtidigt uppstår en rytm. Efter ett visst antal meter begriper man att nu är det dags för ett nytt konstverk. 

Vid uppförandet av konst i större miljöer, som exempelvis konst i tunnelbanan, är just orienterbarhet något som beställare ofta vill att konstnärer ska förhålla sig till. Förutom att ge en upplevelse finns alltså också en önskan om konsten ska kunna bidra till människor hittar rätt. Att ett av verken på Ormen långe heter Att hitta hem är förmodligen ingen tillfällighet. 

Minnen 

Av de konstnärer som utförde konsten på Ormen långe har jag bara funnit en som kunnat berätta om uppdraget. Jag ringer upp konstnären Lars Hellström, född 1936, som gjort mosaiken Miklagård. Han mindes allt mycket väl. 

“Vi konstnärer skulle lämna in tre skisser vardera anonymt. Jag lämnade in mina skisser och en av dem blev utvald. Först förstod jag inte vilken av skisserna de valt. När det blev klart vilka åtta konstnärer som fått uppdragen bjöd fastighetsbolaget oss på restaurant Gyllene Freden i Gamla stan. Det var flott!  

Alla åtta konstnärer arbetade sedan under sommaren 1964 på sina väggfält. Jag jobbade direkt på väggen med mosaiken. Jag började på morgonen med att lägga upp murbruk på en yta som var cirka en fjärdedels kvadratmeter, ibland mindre. Det var så mycket jag hann med på en dag. Murbruket bestod av kalk och vatten.  

Jag hade tidigare kluvit mosaiken i Uppsala där jag bodde. Det tog mig ungefär en vecka. Jag hade en huggkubbe, ett spett, en diamantborr, en mosaikhammare och höll på tills jag hade tillräckligt små bitar. Jag seglade till Vårby och bodde i båten medan jag jobbade. Uppdraget tog hela sommaren.  

Mosaiken jag använde bestod av marmor, kalksten och röd granit, och en särskild örebro-marmor som är grön. Jag använde spill från stenhuggare och även gamla fönsterbräder av sten, så det var billigt material.  De former jag jobbade med är nonfigurativa. Det är till stor del avlånga former med rundade hörn. 

Att konstverket heter Miklagård hade att göra med att Ormen långe var en vikingatida båt, och Miklagård var vikingarnas namn på Konstantinopel. Det passade bra.  

Ravenna

Lars berättar om hur det kom sig att han började med mosaik:

“Jag hade just kommit hem från Italien när jag fick uppdraget. Jag hade pluggat mosaik i Ravenna i ett läsår. Den som uppmuntrat mig till det var min lärare på Konsthögskolan Erland Melanton (som gjort ett av konstverken på T-centralen). Man kan säga att han vägledde mig in i mosaiken. Han sa: ”Klart att du ska åka till Ravenna.”  

Att göra mosaik låg lite tiden, det var flera som jobbade med det. Det här var mitt första stora uppdrag. Jag fick rejält i arvode, så mycket att jag kunde köpa mig en ny båt.” 

Tack vare uppgifter i Huddinges arkiv vet vi att Lars Hellström fick 3000 kr i arvode.

Till uttryck och i färg påminner Hellströms mosaik om bysantinsk mosaik, sådan som vi kan se både i Ravenna och i forna Konstantinopel, idag Istanbul. Skillnaden är att mosaiken på Ormen långe, som Lars Hellström berättade, är helt nonfigurativ.
  

En vit skåpbil

När jag besöker platsen vid ett annat tillfälle ser jag i ögonvrån att en vit skåpbil stannar alldeles intill. I den sitter två män. En av dem vevar ner rutan. 

“Varför fotograferar du? Ska ni ta bort konsten?” 

Jag förklarar varför jag fotograferar.  

“Vad bra för det är jättefin konst.” 

“Ja, verkligen”, säger jag. 

Ett kulturarv 

Konstverken på Ormen långe har hållit väl över tid, både det konstnärliga uttrycket och materialmässigt. Konsten är ett fint exempel på satsningen på så kallad byggnadsanknuten konst. Byggnaden och konsten är en del av kulturarvet. Tillsammans bildar de ett unikt sammanhang som minner om folkhemmets historia, men som också väcker känslor hos de som nu bor och rör sig i området. Och förmodligen, förhoppningsvis även hos framtidens boende. 

Vill du veta mer?

Vill du veta mer om de åtta konstverken kan du använda sökfunktionen på hemsidan och söka på titlarna: Att hitta hem, Betongblot, Miklagård, Munat, Relief 1, XYZ, Oktett G, TU.
Du kan också hitta information om konsten i appen Upptäck konsten.