När du tänker på hur Stockholm såg ut förr i tiden är kanske inte grönska och trädgårdar det första du tänker på. Men det fanns faktiskt betydligt mer odlade ytor då än vad vi har idag. Karin Lindeblad, arkeolog vid Statens historiska museer, berättar om hur en utgrävning på Söder i Stockholm som visar detta.
Stadsodling är ingen ny företeelse. Tvärtom – de äldre stadskärnorna var betydligt grönare än dagens stadsmiljöer. Genom nya arkeologiska metoder och analyser har städernas trädgårdsodlingar studerats alltmer under 2000-talet. Den nya forskningen visar att trädgårdsodlingar var en självklar del av stadsbornas livsmiljö, både under medeltiden och 1600 -och 1700-talen. Redan på 1400-talet nämns trädgårdar, örtagårdar och kålgårdar i Stockholms skriftliga källmaterial. Malmgårdar, som var trädgårdsanläggningar med herrgårdsliknande bostäder i sten eller trä, nämns först i mitten av 1500-talet. På 1700-talet fanns det ett hundratal malmgårdar i huvudstaden, flest på Södermalm. De ägdes av förmögna borgare eller adelsmän, många av dem bodde på annat håll och använde malmgårdarna som sommarnöje.
Kartan nedan är över Södermalm med en tomtbok från 1670-talet som underlag. Den visar trädgårdsanläggningarna som fanns på Södermalm då, markerade med svarta fält. Kvarter där det bodde trädgårdsmästare är markerade med svarta eller vita punkter.
Malmgård i kvarteret Rosendal
Hösten 2020 fick Arkeologerna vid Statens historiska museer möjlighet att undersöka lämningar efter en av dessa malmgårdar i kvarteret Rosendal. Kvarteret ligger i ett flackt parti av Södermalm, som var väl lämpat för odling, i skydd av bergknallar och branta sluttningar. Den äldsta kartan över kvarteret, där tomter och tomtägare noterats, är från år 1679. Då var i stort sett alla tomter i kvarteret malmgårdar eller trädgårdar, ägda av högreståndspersoner, som grevinnan Sofie Maria de la Gardie och kommersrådet Willhelm Drakenhielm. Större delen av det område vi undersökte ägdes då av kyrkoherden i Tyska kyrkan, Christoffer Bezelius.
norra delen av trädgården, upp mot planket. Foto: Arkeologerna.
Barockträdgård med räta vinklar
Den äldsta trädgårdsanläggningen i utgrävningsområdet kom till under första hälften av 1600-talet och omgavs då med ett rejält plank i trä. Den drygt 2000 m2 stora trädgården delades in i sex rektangulära odlingskvarter. Runt kvarteren anlades grusbelagda trädgårdsgångar. Vid undersökningen påträffades även en djup, stensatt brunn, som troligen grävdes redan på 1600-talet. God tillgång till vatten var en förutsättning för växtligenheten i den stora anläggningen. Trädgården var anlagd enligt en symmetrisk plan, med en gestaltning som var både praktisk och inspirerad av barockens stilideal. Dess storlek indikerar att det inte bara odlades för husbehov, utan även för försäljning. Teckningen nedan är ett rekonstruktionsförslag som visar de äldsta trädgårdsanläggningarna från 1640-talet.
I odlingsbäddarnas välgödslade jord fanns ett ovanligt välbevarat växtmaterial, med bevarade fröer, bärkärnor och kvistar. Den arkeologiska undersökningen har hittat fröer och pollen efterväxter som odlats för olika ändamål. Rester efter såväl köksväxter och kryddväxter som medicinalväxter har identifierats. Ett exempel på medicinalväxt som hittades är spikklubba, vars fröer troligen har väckts till liv när jorden grävdes om vid förundersökningen 2019
På 1700-talet minskade trädgårdens yta när bryggarfamiljen Sifverts köpte tomten. Nya byggnader uppfördes och på 1800-talet fanns ett garveri här. Nu ska tomten göras om till park och återigen blir den en grönskande del av staden.
Lästips
Bengtsson, L. 2007. Palats eller kåkar? Malmgårdar i Stockholm på 1700-talet. I Blick Stockholm då och nu. Stockholms stadsmuseum 4.
Hållans Stenholm, A-M & Lindeblad, K. I manus Malmgårdar, bryggeri och garveri på Södermalm. Arkeologisk undersökning i kvarteret Rosendal Mindre. Rapport Arkeologerna, SHM.
Lindeblad, K. & Nordström, A. 2014. Trädgårdsarkeologi i medeltida och tidigmoderna städer. Källor till trädgårdsodlingens historia: tre tvärvetenskapliga seminarier 2010 – 2012 arrangerade av Nordiskt Nätverk för Trädgårdens Arkeologi och Arkeobotanik (NTAA). SLU Alnarp.