Industrins guldålder i Stora Vika
Byggmaterial behövdes
När andra världskriget tog slut spred sig en stark tro på framtiden i hela Sverige. Under krigsåren hade både företag och privatpersoner varit försiktiga med att använda sina pengar. Men när kriget var slut ville många investera, till exempel i nya byggnader. Sveriges industrialisering pågick för fullt och människor flyttade från landet in till städerna. I Stockholm behövdes massor av nya bostäder och cement var ett viktigt byggmaterial. Branschen räknade på att behovet av cement skulle öka med 50 procent under tio år. Det var bakgrunden till att Skånska Cementaktiebolaget bestämde sig för att bygga en ny stor fabrik.
Bra läge på Södertörn
Platsen, Stora Vika på Södertörn valdes dels för att här fanns berg som innehöll ämnet kalk som man gör cement, dels för att det låg nära den största marknaden för cement: Stockholm. Cementet skeppades med båtar från hamnen i Stora Vika till en depå i Liljeholmen i Stockholm.
Fabrik och bostadsområde
För att kunna få arbetskraft till fabriken byggde företaget en egen tätort för de anställda. Som mest arbetade 310 personer på fabriken (år 1956). Många av dem bodde i Marsta, det bostadsområde som företaget byggde en dryg kilometer från fabriken. Husen byggdes av betong – inte av trä som annars var det vanligaste.
Storhetstiden blev kort
Stora Vika var igång under den period när Sveriges ekonomi växte mer än den någonsin gjort, mellan åren 1950 och 1970. På 70-talet drabbades ekonomin av flera kriser. Bland annat ökade energipriserna. Kostnaderna för att frakta varor sjönk, samtidigt som lönerna i Sverige steg. Många företag började flytta sin tillverkning till länder där lönerna var låga och det gick att anställa människor billigt.
Cementfabriken i Stora Vika hamnade också i kris. Det största problemet var att metoden som de använde krävde mycket energi. Samtidigt så var den stora utbyggnaden av bostadsområden i Stockholm klar. Företaget bestämde sig därför för att satsa på en fabrik på Gotland i stället. År 1981 lastades den sista cementen på fartyg i hamnen.
Vad säger platsen om sin tid?
Många städer och tätorter har formats under lång tid men Stora Vika byggdes snabbt. Därför kan vi använda orten som en källa som berättar om en viss tid. Vi kan då se att:
- Det fanns en tanke om uppdelning mellan olika samhällsklasser. De som planerade bostadsområdet delade upp det så att radhus och lägenheter för arbetare låg på ena sidan. För dem som var tjänstemän, alltså inte jobbade med kroppen, hade sina villor på andra sidan av området. Fabrikschefens rymliga villa låg för sig själv närmast vattnet.
- Företaget såg det som sin uppgift att ordna livet för de anställda. De byggde bostäder men planerade också ett centrum med affär, skola, idrottsplats, småbåtshamn och badplats. Många av anläggningarna finns kvar idag men det fanns också planer som inte blev av. Företaget ville bygga lokaler för hantverk, en kyrka och ett medborgarhus med salar för studiecirklar och föreningar. Det ger oss en bild av vad man tyckte att människor behövde på sin bostadsort.
- Det fanns en stark tro på framtiden. Fabriken fanns bara i trettio år men husen byggdes för att stå mycket längre än så. Landets goda ekonomi fick företagen att göra stora investeringar för framtiden.
- Området berättar också om en period när ett stort företag kunde styra mycket i samhället, till exempel bygga en helt ny tätort.
En modern bruksort
En bruksort är ett samhälle som växer fram nära ett enda stort företag där nästan alla i orten jobbar. De första bruksorterna i Sverige fanns vid järnbruk och kom till på 1600-talet. Ett gemensamt drag för bruksorter är att företaget påverkar samhällslivet mycket. Ett annat är att de som bor och arbetar där blir väldigt beroende av sin arbetsgivare. Så var det också i Stora Vika. När företaget lade ner så försvann nästan alla jobb på orten. Ändå har samhället överlevt och inte tömts på människor. Många som bor i Marsta idag pendlar till Nynäshamn eller andra platser för att arbeta.