Underhåll av ett spåntak
Stora träd bör inte finnas i direkt närhet till spåntakstäckta byggnader. Om ansamlingar av mossa och löv finns på taket måste det borstas av. Takspån är sköra, så kliv aldrig på dem, utan använd istället en stege som underlag att trampa på.
Om mindre skador har uppstått räcker det ofta med att ersätta de skadade spånen. Om hela taket är dåligt bör nya spån beställas av samma typ.
Spånspik skall vara tunn, annars spricker spånen. Förr användes blank trådspik, vilken har ungefär samma livslängd som spånen. I dag används ofta syrafast spik.
Furuspånens livslängd blir längre om de impregneras med trätjära före uppsättningen och därefter vart femte år. Sedan gammalt har ibland falurödfärg eller kimrökspigment blandats i tjäran.
För att vattenavrinningen skall bli fullgod är det viktigt att spånen tas ur stocken på ett sådant sätt att ådrorna löper parallellt med långsidorna (årsringarna skall gå vinkelrätt mot spånens flatsidor). Spånen skall vara av sådan längd att man får minst tredubbel täckning.
Var rädd om gamla spåntak!
De ligger ofta kvar under yttertak av tegel eller plåt. Det gamla spånyttertaket berättar om en historisk utveckling och har därför ett kulturhistoriskt värde. Om taket är intakt fungerar det även utmärkt som undertak. Om det inte är tätt kan man täcka det.