Samtidsbild
I coronatider
Minns du hur vi bunkrade toalettpapper, länsade hyllorna i matbutikerna och lärde oss fira födelsedagar digitalt? Kommer du ihåg all oro, ängslan och ovisshet eller synen av öde gator och tomma restauranger? Här finns ett urval av alla de bilder och berättelser som kommit in till samlingen #icoronatider sedan i mars 2020. Bland de som bidragit finns gymnasieungdomar, hemarbetare, vårdpersonal och personer som bor på särskilt boende.
Öde Sergels torg.
Jens Gustafsson
Hemmajobb, dag 1.
Erika Göthberg
#vistannarhemma, homeoffice.
Sarah TempelmannMars 2020
Ibland inträffar omvälvande händelser som redan när de inträffar upplevs som historiska. Pandemin var en sådan händelse. Den 18 mars år 2020 påbörjade vi på museet insamlingen som vi kallade #icoronatider. Ett par veckor tidigare upptäcks det första fallet av det nya coronaviruset i Sverige. Den 11 mars inträffar det första dödsfallet och samma dag klassas covid-19 som en pandemi av WHO.
Virusets snabba spridning skapade oro och påverkade människor på olika sätt. Vad kände vi och vad tänkte vi alldeles där i början?
Jag hörde först om corona strax efter årsskiftet och kände ett lågintensivt obehag men det fick inte riktigt fäste eftersom allt kring viruset då var för oklart och avlägset.Max, född 1988
Jag tänkte först att det var något hemskt som hände i ett land långt borta och som inte skulle kunna drabba mig. Jag kände mig lugn och fokuserade istället på mitt egna liv här i Sverige.Anonym, född 1996
Jag började känna olust att åka tunnelbana. Sen var det den där torsdagen. Vi blev kallade till ett möte. Vi skulle ta med datorerna hem. Alla satt en bit ifrån varandra. Jag tog en taxi hem. Chauffören hade handsprit, bisarr känsla. Efter den dagen jobbar jag hemma […]Jessica, född 1979
Minns väl den dagen när covid-19 slog till på Akuten KS Huddinge. Vi visste att det skulle komma, men när?
Anna ValliusHemarbete och stängda gymnasieskolor
Den 16 mars kom rekommendationer från Folkhälsomyndigheten om hemarbete. Dagen efter kom rekommendationer om att gymnasieskolan skulle bedrivas på distans. För många blev vardagen ställd upp och ner. Hos en del var plötsligt alla i familjen hemma, medan andra fick vara på arbetet mer än någonsin. Till museet kom bilder på hemmakontor, digitala möten och mysdresser. Men också på tomma skolkorridorer, klassrum och sjukvårdspersonal i full skyddsutrustning.
Första dagen med stängda gymnasieskolor i Stockholm.
Christer Lampa
Gymnasieskola på distans.
Moa Beskow
Distansundervisning pga corona.
Jennie LundinJag är gymnasieelev och går i tvåan. På grund av viruset har min skola stängt ner och jag pluggar på distans nu. Vi använder google meet nu och har numera bara inlämningsuppgifter. Jag är skriven i Bromma men jag och min familj har flyttat ut till vårt landställe. Vi kommer att bo här tills smittan har lugnat ner sig eller att vi blir tvungna att åka tillbaka.Valentin, född 2002
Det har framför allt påverkat min vardag på så sätt att jag jobbar hemifrån, vilket jag normalt sett bara gör enstaka dagar i månaden. Jag har också begränsat/tagit bort de sociala kontakter jag hade innan utbrottet i Sverige. Allt som inte måste ske fysiskt sker inte alls eller digitalt. Mitt umgänge består i stort sett enbart av min man.Jenny, född 1980
Dag fyra i karantän.
Siri Sandquist
Tredje veckan hemma. Nu börjar man vänja sig vid de nya rutinerna.
Helena Boeryd
Enhetsfika.
Carolina Brandes
Hamstring av toapapper under Coronapandemin.
Charlotte Sigurdsson
Jag var redan prepper. Jag köper kaffe och några extra knäckemackor. Väl hemma slår det mig att jag redan har papper och mat för över två veckor.
Carolina Brandes
Om vi blir sjuka och inte kan handla mat är det skönt med ett litet förråd.
Nina Frodin
”Tvätta händerna!” Virusets väggar förstörs om du tvålar tillräckligt länge. Budskapet går ut i våra sociala medier, i tidningar, radio, överallt.
Carolina BrandesJag tvättar händerna i 40 sekunder och sjunger blinka lilla stjärna långsamt, när jag kan komma ihåg orden.Anonym, född 1992
Jag tränar inte på gym. Tvättar händerna som en galning. Köpt toapapper (dock bara en liten påse). Har handlat lite mer än vanligt och lagt på lager.Désirée, född 1971
Andra dagen av isolering, fika med grannen.
Leila KhasalVill du se alla bilder från I coronatider?
Välj samling “I coronatider” under rubriken “Alla bilder”
Har du bilder?
Har du bilder från de senaste åren eller helt nya bilder om hur du påverkats av coronaepidemin? Ladda upp dem! Se under “Bidra” hur du ska göra.
Fredagsstiltje vid Hornstull.
Christer LampaApril 2020
Påsken närmar sig och i slutet av mars inför folkhälsomyndigheten rekommendationen att avstå från icke nödvändiga resor inom Sverige och utomlands.
Människor över 70 år rekommenderas att stanna hemma och den 3 april träder besöksförbud på äldreboenden i kraft.
Jag vet inte vem som läser detta, men om du kan, sträck ut en hjälpande hand. Det hjälper att veta att någon bryr sig när man är isolerad.Leila, född 1972
Vi stannar hemma i påsk.
Emma Lindahl
Vår mor firar sin födelsedag med fysisk distans.
Kjell Andersson
Social distansering när den är som bäst.
Jenny Bergensten
Volontärarbete i Coronatid. Här tillverkas engångsmaterial till vården.
Christine Vermcrantz
Corona insats.
Stefani Durmaz
Egen bio. Perfekt för den som vill gå på bio #icoronatider.
Catarina Wahlgren
Stockholms centralstation den 14 April 2020.
Fredrik Hansson
Håll avstånd 1,5 meter
John Arthur Ekebert
Vi stannar hemma.
Camilla Engstrand
Amatörfrisören. Jag gjorde mitt bästa och hon pratar fortfarande med mig.
Leila Khasal
Cykeln är framställd.
Klas Sjöblom
Håll avstånd!
Bengt Larsson
Corona anpassad buss.
Bengt Larsson
Gymma hemma.
Catarina Wahlgren
Coronavåren med hemmakontor gav oss möjligheten att skaffa en liten syster till vår hund.
Anna ArkebrantHar du bilder?
Har du bilder från de senaste åren eller helt nya bilder om hur du påverkats av coronaepidemin? Ladda upp dem! Se under “Bidra” hur du ska göra.
Covid-19.
Camilla Boander
Hälsningar från primärvården.
Lina Andreasson
Intensiven SöS covid 19 vård utprovning av gasmask.
Peter Lundin
Håll i - håll ut - håll avstånd!
Linda FantenbergMan måste kunna skämta om det jobbiga. Men nu när vi i Stockholm går rakt in i stormen och jag själv är sjuk, känns det som att man sätter skrattet i halsen. Allvaret har tagit över. Jag förstår att jag kanske att jag inte får träffa min farmor igen.Emy, född 1985
Döden står vid vissa patienters sida hela tiden och bara väntar på att få sätta sina klor i patienten. Själv så står jag mitt emot med en bestämd blick. […] Jag viskar i patientens öra att hoppet ännu inte är över, så snälla kämpa lite till ????❤????Lisa, sjuksköterska på akutvårdsavdelning
Behöver anstränga mig för att andas och prata i skyddsmask. Allt man behöver göra är ett problem. Hämta socker till någons kaffe. Problem. Och det är småsaker. Det är inget mot de större problem vi ställs inför.Frida, sjuksköterska akutsjukhus
Undersköterskan Fabian berättar:
Arbetet med covid-19 patienter skiljer sig på många sätt från det arbete vi är vana vid. En av de största skillnaderna är vid akut intubation och hjärtstopp. I de här situationerna har vi mycket begränsad tid på oss att ta på all skyddsutrustning innan vi kommer in till patienten. Det är samtidigt en utmaning att kommunicera och förstå varandra med en skyddsmask som täcker hela ansiktet. Tiden går fort i de här situationerna och varje sekund räknas. Det gör ont när vi inser att vi inte längre kan vända förloppet och livet har sin gång. Det gör ont att se anhöriga som tar avsked från sina nära och kära alldeles för tidigt. Utan stödet från kollegorna och att få dela de tuffa stunderna och känslorna med dem, så hade jag inte klarat det. Jag hoppas att detta tider kan hjälpa oss att först ...
Arbetet med covid-19 patienter skiljer sig på många sätt från det arbete vi är vana vid. En av de största skillnaderna är vid akut intubation och hjärtstopp. I de här situationerna har vi mycket begränsad tid på oss att ta på all skyddsutrustning innan vi kommer in till patienten. Det är samtidigt en utmaning att kommunicera och förstå varandra med en skyddsmask som täcker hela ansiktet. Tiden går fort i de här situationerna och varje sekund räknas.
Det gör ont när vi inser att vi inte längre kan vända förloppet och livet har sin gång. Det gör ont att se anhöriga som tar avsked från sina nära och kära alldeles för tidigt. Utan stödet från kollegorna och att få dela de tuffa stunderna och känslorna med dem, så hade jag inte klarat det. Jag hoppas att detta tider kan hjälpa oss att förstår hur viktigt är att vi samarbeta som samhället, att följa FHM rekommendationer och respektera varandra.
Fabian, undersköterska intensivvården
En man i femtioårsåldern. Ej kontaktbar. Svårt att andas. Kollega kommer med telefonen. Det är dottern i telefonen, hon står vid entrén. Hon gråter, säger att vi måste låta henne få träffa honom. Vi får bara släppa in anhöriga när patienten är döende. Patienten var inte döende. Då. Han avled senare under natten. Han fick inte träffa sin dotter.Malin, sjuksköterska
Dialys på IVA. Krigssjukvård. Stationer med skyddsmaterial i slussen. Det är varmt. Visiret immar igen. Patienten ligger långt från handfatet. Måste ha vatten och avlopp. Dialysslangarna sträcks genom hela salen. Orolig att någon ur personalen ska snubbla. Vem ska ta hand om patienterna? Vem ska ta hand om patienterna?Malin, sjuksköterska
Lina, fysioterapeut, omplacerad till IVA berättar:
Covid-19- IVA. Där är inget som vanligt. Bara att komma in där är en process. Jag skriver upp mitt namn och klockslag på en gubbe med magnet och om jag tar hjälm eller huva och sätter upp på en whiteboard utanför slussen till Covid-IVA. Går in i slussen. Där tar jag av mig mina skor och strumpor, tar på mig andra strumpor och skoskydd. Tar på mig hårskydd och bältet med fläkten runt midjan och kopplar den till hjälmen eller huvan (den första hör man lite bättre i då öronen är fria, men å andra sidan spänner den hårt runt huvudet och den andra spänner inte men öronen är inne i huvan och med fläkten i gång är det som att stå vid köksfläkten och försöka föra ett samtal.) Trär så på mig en overall, engångs – är gigantiska men de som går att tvätta är som galon, man blir genomsvettig. ...
Covid-19- IVA. Där är inget som vanligt. Bara att komma in där är en process. Jag skriver upp mitt namn och klockslag på en gubbe med magnet och om jag tar hjälm eller huva och sätter upp på en whiteboard utanför slussen till Covid-IVA. Går in i slussen. Där tar jag av mig mina skor och strumpor, tar på mig andra strumpor och skoskydd. Tar på mig hårskydd och bältet med fläkten runt midjan och kopplar den till hjälmen eller huvan (den första hör man lite bättre i då öronen är fria, men å andra sidan spänner den hårt runt huvudet och den andra spänner inte men öronen är inne i huvan och med fläkten i gång är det som att stå vid köksfläkten och försöka föra ett samtal.) Trär så på mig en overall, engångs – är gigantiska men de som går att tvätta är som galon, man blir genomsvettig. Slutligen av med skoskydden och så välja ett par foppatofflor. Gläds när de finns i min storlek. Slutligen skriver slussvakten mitt namn och yrke på bröstet och på ryggen med en tuschpenna. Då är man redo att gå ut ur slussen och sedan vidare in till patienterna.
Miljön inne på Covid-IVA är mycket speciell. Alla sängarna på rad, alla kollegor klädda i rymddräkter, många har valt gasmasker som bidrar till krisstämning. Apparaterna larmar, batterierna till fläkten runt våra midjor larmar, svårt att se vem som är ansvarig för vilken patient för alla har likadana bebisblåa overaller på sig. Det är en utmaning att få en rapport eller kommunicera med kollega eller patient då fläkten som förser mig med filtrerad luft för ett ständigt oljud. Alla är av den anledningen lite för högljudda. De med personligt utprovade gasmasker och de med munskydd och visir syns bara ögonen och man blir varse hur mycket av vår kommunikation som går via hela ansiktets mimik. Ytterst frustrerande att inte se hela ansikten. Fläkten sitter i ett bälte man har runt midjan och den är placerad i ländryggen. Det visar sig ganska fort att den filtrerar kanske Coronaviruset men definitivt inte den lilla fjärten som jag undslapp mig en regnig morgon. Råkade nämna det för en kollega när hon konstaterat att man inte bör rapa i hjälmarna, varpå historien om min förgiftning i hjälmen blev den lunchrastens snackis som alla skrattade förnöjt åt. Man får bjuda på sig själv i Coronatider.
Till Dig. Till dig som är vaken och kämpar med andetagen med syrgasgrimman i näsan, jag hoppas att några fottramp, släpcykling och bäckenlyft kan göra dig lite gott. Jag hoppas att trots att du sjunker i syremättnad ändå tycker att det är skönt att stå upp en kort stund och trampa på stället, du som ännu klarar det. Och att dina muskler är tacksamma för att de får jobba några minuter en förmiddag. Jag önskar att mina uppmaningar att lägga dig på mage eller framstupa sidoläge känns ok, för oftast syresätter du dig lite bättre i de positionerna. Det är svårt att stå bredvid när lufthungern griper tag i dig och du ropar efter mera syrgas. Svårt att veta vad som skulle kunna lugna dig i den stunden, lugna den ångest som faktiskt är helt adekvat, för du har ju sett de andra patienterna intuberade och respiratorberoende och vi kan tyvärr inte garantera att du inte kommer att behöva det. Vi kan bara hoppas. Jag säger med min bestämdaste röst att ”du är starkare än viruset!” Repetera, ”jag är starkare än viruset” och patienten repeterar. Jag låter honom repetera en gång till ännu högre för att övertyga oss båda. Sedan vänder jag bort blicken för att inte visa att jag visst inte vet vem som kommer vinna kampen den här gången.
Och till dig som är sövd, intuberad och andas med stöd av respiratorn, kopplad till tusen sladdar och slangar, jag hoppas att när jag hjälper dina leder att böjas och sträckas, när jag ser till att dina armar och ben ligger i bekväma vilopositioner, att din kropp registrerar det som positiv beröring. Och att när du vaknar känner dig någorlunda rörlig. Jag hoppas också att det går bra för dig när jag och kollegorna hjälps åt för att vända dig till bukläge, om du kan registrera det. Slutligen, till dig vars kropp kapitulerar och där viruset till sist tar överhanden och du tvingas lämna livet, hoppas innerligt att du inte är rädd och att du inte har ont. Hoppas att du minns livets ljusa stunder och att du tas emot med varm hand på andra sidan.
Lina
Maj 2020
Över 80% av befolkningen har nu anpassat sitt vardagsliv för att minska risken för smittspridning. I en undersökning som Folkhälsomyndigheten gör uppger 86% att de håller avstånd till andra både inomhus och utomhus.
Fika med Tegnell o c/o
Moa Beskow
Corona distansering på bibliotek.
Christine Vermcrantz
Träffa barnbarnsbarnet i coronapandemi.
Marjaliisa Sahlèn
Barnens dop skulle samla hela släkten från Kiruna i norr till Helsingborg i söder, men endast farmor och farfar närvarade eftersom avstånd gick att hålla.
Emma Johdet Wettergren
Tankern Philipp Essberger har precis levererat 260 ton Etanol i Södertälje hamn att göra handsprit av.
Håkan Wiebe
Märkduk i coronatider.
Anna Nilsson
Toarullen var det första som dök upp i huvudet på mej eftersom det hamstrades och skämtades mycket om detta. Corona betyder ju krona så en liten prinsesskrona är ju på sin plats.
Vera Hallingström
Coronakatt nyser. Kort efter att jag konstaterat ha Covid19 blev även min katt sjuk.
Markus Frick
Gröna Lund, sista fredagen i maj. Inte en människa i sikte, bara tomma åkattraktioner.
Sanna Janz
En annorlunda första maj. Nu fick jag sitta och knappa på telefonen för att komma in på det digitala mötet.
Catarina Wahlgren
Kulturupplevelser via skärmar. När alla håller sig hemma kan man passa på att umgås med sina barndomsvänner via distans.
Siri SandquistAlla jag pratar med är chockade över din situation vi hamnat i, det känns obegripligt och svårt att ta på. Vad hände?Anonym kvinna, född 1965
Vill du se alla bilder från I coronatider?
Välj samling “I coronatider” under rubriken “Alla bilder”
Jag tror att många får en tankeställare om vad som är viktigt i livet. Till exempel hur mycket tid man lägger på arbetet och hur mycket tid man lägger på familjen.Anonym kvinna, född 1986
Alla dagarna flyter ihop. Alla patienter är så lika varandra. Tiden går så fort, vart tog våren vägen?Sofia, intensivvårdssjuksköterska på Covid-IVA
Hur förmedlar man ett kaos, en känsla, sin egen rädsla? Bara vi som var i det kan förstå. Att helt plötsligt känna en enorm sorg och ledsnad, att börja storgråta, att vakna med panikkänsla. Vem tröstar mig?Ulla, undersköterska på akutsjukhus
Böj och sträck.
Lina EdstamSommar 2020
Den 15 maj förbjuds studentflak, karnevalståg och liknande. Studentfirandet ska ske småskaligt.
Den 13 juni, avrådan om icke nödvändiga resor inom landet hävs. Det blir möjligt att semestra i Sverige.
Jag hoppas tror och att jag kommer uppskatta små glädjeämnen mer framöver. Att vandra lokalt, inte resa långt, att vara tillsammans.Anna, född 1964
Utomhus och skugga träffas vi i coronatider.
Örjan Nordlund
Student 2020.
Linda Fantenberg
Student på YBC i Sickla. För att hålla avstånd mellan föräldraparen stod alla i varsin utplacerad rockring.
Anna ArkebrantElina, född 2002 berättar:
Det låter kanske lite dramatiskt, men det känns som att det jag gör nu inte är att leva på riktigt. Jag går runt och väntar på att återigen få leva. Det finns saker emellanåt som kanske känns lite mer “normala” och som ett faktiskt liv, men vad är ens normalt? Vad var ens normalt förut? Att gå i skolan IRL igen blev inte alls som jag tänkte mig, det var ganska hemskt om jag ska vara ärlig. Känslan i skolan var helt annorlunda och vi blev uppmanade att hålla avstånd till varandra (vilket är helt omöjligt i en liten skola med 500 elever). Helt plötsligt var det helt omöjliga elever som ställdes på oss elever. När dessa krav såklart inte gick att följa, var det tydligen enligt skolan och samhället vi elever som “inte kunde sköta oss eller ta ansvar”. Mycket inom skolvärlden kändes även so ...
Det låter kanske lite dramatiskt, men det känns som att det jag gör nu inte är att leva på riktigt. Jag går runt och väntar på att återigen få leva. Det finns saker emellanåt som kanske känns lite mer “normala” och som ett faktiskt liv, men vad är ens normalt? Vad var ens normalt förut?
Att gå i skolan IRL igen blev inte alls som jag tänkte mig, det var ganska hemskt om jag ska vara ärlig. Känslan i skolan var helt annorlunda och vi blev uppmanade att hålla avstånd till varandra (vilket är helt omöjligt i en liten skola med 500 elever). Helt plötsligt var det helt omöjliga elever som ställdes på oss elever. När dessa krav såklart inte gick att följa, var det tydligen enligt skolan och samhället vi elever som “inte kunde sköta oss eller ta ansvar”. Mycket inom skolvärlden kändes även som en parodi eller som ett skämt. Till exempel att det i varje klassrum hade så gott som tapetserat väggarna med lappar om att hålla 2 meters avstånd. Med tanke på att vi är ungefär 30 elever i ett klassrum blir det mycket lustigt.
Jag har som ungdom upplevt att ungdomar får skulden för mycket som sker. Jag har flera gånger upplevt på väg från eller till skolan att folk blivit frustrerade och känslan av att “ungdomar rör sig för mycket nu och borde stanna hemma för att ta sitt ansvar”. Ibland tycker jag att folk pratar om ungdomar som smittspridare och inget annat.
Jag vet inte riktigt varför men många och ungdomar och även jag själv har mindsetet att “det är kört ändå”. Att inget spelar någon roll för våra liv är ändå köra och framtiden finns inte. Det är en brist på framtidshopp. Skulle det vara så fel att få unga att känna hopp? Eller att ljuga bara lite för att få oss att hoppas? Bara lite? och inte köra över oss (känns ofta så). Ett exempel på detta är första dagen tillbaka i skolan efter första rundan distansundervisningen när folk var ganska så glada att få träffa klassen och att vara tillbaka i skolan. Det första vår lärare säger på vår första lektion är att vi inte borde ha förhoppningar på att det blir någon student för oss och att vi kanske får visa våra studentklänningar på google meet. Jag försöker planera för framtiden och känna hopp men det är svårt när man konstant blir mött med sådana händelser. Därför tänker jag att det skulle kunna göras lite, lite ansträngningar för att ingjuta hopp hos de unga, jag tror det kan göra gott.
Elina, gymnasieungdom, född 2002
Student 2020. Vi firade utomhus på Ängsjö friluftsområde i Järfälla.
Charlotte Sigurdsson
Midsommarafton hemma.
Helena Boeryd
I år blir det inget gemensamt midsommarfirande så då måste vi tillverka en egen stång.
Catarina WahlgrenÄn orkar jag. Jag hoppas att vi som land förbereder oss på fler motgångar. De kommer.Läkare, intensivvårdsavdelning
Gasmaskrummet på Covid-IVA.
Lina Edstam
Hemester i Kolbäck.
Benny Flodkvist
Coronakalas.
Leila Khasal
6 September 2020, ett övergivet Arlanda.
Leila KhasalOktober november 2020
Den 29 oktober införs skärpta allmänna råd i bland annat Region Stockholm. Detta innebär avrådan för att besöka köpcentrum och gym och att delta i möten.
Den 3 nov, begränsas storleken på sällskap på restaurang och allmänna sammankomster till 8 pers.
Går ut och tar luft i närheten, håller avstånd. Fotar djur, fåglar, ekorrar och spår av djur i parken här bredvid och på landet. Jag har haft corona den 26:e juni. Har fått vaccin. Jobbar hemifrån ibland, mask på jobbet, mycket handsprit använder jag. Det är annorlunda schema nu.Tomas, 42 år, boende på omsorgsboende
Folk verkar ha kommit varandra närmre på något märkligt vis. Vi sitter alla i samma båt och vi är tvungna att hjälpas åt. Det är något vacker med det.Annika, född 1965
Öppna salongerna! Manifestation för alla kulturarbetare i pandemitider.
Helena Qvale
Första fotbollsmatchen på plats under pandemin.
Lars Ohly
Coronan ska inte få knäcka oss. Håll i, håll avstånd, håll ut och håll kontakten med verkligheten och vänner.
Peter Lamming
Födelsedagsfirande på behörigt avstånd.
Kjell Andersson
Trots att allt är upp och ner med smittspridningen av Covid-19 så kom hösten med alla dess vackra färger och fåglarna som flyttar söderut.
Camilla Engstrand
Advent. Följt av en digital fika.
Carolina Brandes
Drive in test. Åker till en stor lerig parkering vid en idrottsplats i Södertälje för mitt första Covid-19 test.
Anna Hammar
Adventsfirandet.
Michael Eyre
Julafton 2020. Roadtrip runt till släkten, bjöd på glögg, pepparkakor och brända mandlar.
Ulrika Westling
En Annorlunda Julafton. Vi sjöng 4 psalmer till gitarrkomp utanför terasserna till mamma Gunborg och mamma Emmy.
Kjell Andersson
Julafton på Centralen.
Fredrik Hansson
19 januari 2021 fyllde jag 70 år. Blev bjuden på pizza och champagne av barn och barnbarn, utomhus i minusgrader.
Gerty Ahlström27 december 2020
Den första personen vaccineras mot covid-19 i Sverige.
Vinter och vår 2021
7 jan, munskydd rekommenderas i kollektivtrafiken mellan 7-9 och 16-18 i hela landet.
8 jan, högstadieskolors huvudmän ges möjlighet att besluta om fjärrundervisning
6 mars, begränsningar i antalet besökare i butiker, alla måste ha 10 kvm var.
Vi har träffats på fika utomhus i kylan. Min 70-årsdag firade vi utomhus i minusgrader med pizza och champagne.Anonym kvinna, född 1951
Träffar samma två personer nästan dagligen och tar promenader ensam eller i sällskap med dessa två. Handlar max en gång i veckan. Undviker alla andra kontakter i möjligaste mån.Anonym kvinna, född 1949
Jag har förlorat jobbet. Om knappt tre månader är jag arbetslös.Anna, född 1986
Begravningskaffe.
Helena Qvale
Seniorträning på torget. I ett års tid har vi tränat på Årsta torg i ur och skur.
Teresa Hansson
Coop Farsta och pandemilag - vem räknar oss?
May-Britt Öhman
Ett år senare så fortsätter arbetslinjen råda på köksoffan.
Jennie K Larsson
11 Mars 2021 får mamma sin andra vaccinations dos, äntligen som vi har längtat.
Leila Khasal
Dagen för vaccination.
Franciska Sieurin- Lönnqvist
Corona vaccination i Kistamässan.
Zuhal cekci
Vaccindos ett.
Ulrika Westling
Massvaccinering på Kistamässan.
Örjan Nordlund
Första sprutan.
Therese MalmströmSommaren och hösten 2021
Under sommaren 2021 införs lättnader kring restriktionerna. Vaccinationstakten ökar, smittspridningen minskar och pandemin mattas av. Samtidigt som fler restriktioner avvecklas i slutet av september upptäcks en ny virusvariant. Inreseförbud till Sverige från andra länder träder i kraft.
Kö till Trädgården.
Eric Wibing
Man ska ha husvagn.
Camilla EngstrandDecember 2021
Den 8 december inför folkhälsomyndigheten återigen nya råd och rekommendationer till alla om att hålla avstånd till andra människor. Den 23 december skärps åtgärderna ytterligare. Folkhälsomyndighetens nya scenarier tyder på en ökad smittspridning som kan bli omfattande i mitten av januari. Råden skärps nu till att arbeta hemifrån begränsa antalet deltagare vid allmänna sammankomster och offentliga tillställningar.
Januari 2022
Smittspridningen ökar dramatiskt och slår alla tidigare rekord. Virusvarianten har en ökad förmåga att smitta även vaccinerade personer. Samtidigt verkar omikron-varianten medföra mindre risk för allvarlig sjukdom.
Covidtest inför jobbet.
Katarina Larsdotter Pamnell
Tänkt att covid-19 är så vanlig nu i vår vardag att testerna till och med är på kampanjpris i matvarubutikerna.
Annette Berglin
Antigentest på Norrmalmstorg.
Lasse Nilsson
Älvsjö, dos nummer 3 av covid-19 vaccinet.
Annette Berglin
Restriktioner igen.
Katarina Larsdotter PamnellJag tror och hoppas att det här, när det väl ligger bakom oss alla, lämnar en känsla av samhörighet i samhället. Om det är något som kan göra oss till bättre människor så måste det vara en sån här händelse.Anonym kvinna, född 1989
Det accelererande klimathotet i världen är ett betydligt större problem, inte bara för mänskligheten...Marie, född 1962
Februari - mars 2022
Trots en fortsatt hög smittspridning tas merparten av restriktionerna mot covid-19 bort den 9 februari 2022. Den 25 februari 2022 avslutar coronakommissionen sitt arbete och lämnar in sin sista rapport och sitt slutbetänkande. Den 1 april ska inte längre covid-19 klassas som en allmänfarlig och samhällsfarlig sjukdom. Den så kallade pandemilagen avskaffas, vilket kan ses som det formella slutet på pandemin.
Vill du se alla bilder från I coronatider?
Välj samling “I coronatider” under rubriken “Alla bilder”
Det är en stor global kris som vi kommer minnas för resten av våra liv. Vi kanske kommer att prata om hur det var innan corona, med öppna gränser, handslag, kramar och mycket mer resor?Anna, född 1986
Tack!
Den genomlevda krisen kommer leva kvar i vårt medvetande genom minnen och kanske nya beteenden. En del människors liv har förändrats för alltid medan andra återgår till livet som det var innan.
Stort tack till dig som valt att bidra till insamlingen #icoronatider! Detta gör att vi både nu och i framtiden lättare kommer att kunna förstå vad det var som hände och hur vi påverkats av pandemin. Tillsammans har vi skapat en del av vårt kollektiva minne.
Om du vill bidra till #icoronatider eller veta mer om andra pågående insamlingar, gå in under ”Bidra”.
I coronatider - munskydd, och ny gatubild...nya sopor.
Christine Foss Eriksson