Kyrkan mitt i byn – den medeltida sockenkyrkan

I Stockholms län finns cirka 90 medeltida stenkyrkor bevarade. De första kyrkorna, från 1000-talet var av trä men under 1100- och 1200-talen byggdes en stor mängd stenkyrkor. De allra första stenkyrkorna uppfördes i Sigtuna i slutet av 1000-talet. De vittnar om kristendomens betydelse men också om samhällselitens makt. Kungar, biskopar och förmögna adelsmän hade stort inflytande över kyrkornas tillkomst och var de byggdes. Att bygga en kyrka var ett sätt att visa sig som en god kristen men också en maktdemonstration.

Under medeltiden och fram till modern tid hade kyrkan ofta en central plats i landskapet – samhället kom att växa fram runt den. Men kyrkan hade främst en central betydelse för människors liv. Kyrkan var den stora eller enda samlingpunkten. Den medeltida människan gick till kyrkan för gudstjänst varje söndag och för att uppmärksamma livets stora händelser, dop, bröllop och begravning. Kyrkan var också en viktig mötesplats där människorna från olika delar av socknen kunde träffas, pratat om det som hade hänt och utbyta skvaller. Under medeltiden sökte sig människor ofta till kyrkan för beskydd vid oroliga tider och senare var det till kyrkan många barn gick för att lära sig att läsa. Prästen var en av få skrivkunniga och hade viktig roll i kontakt med omvärlden.

När kyrkorna byggdes var dessa en helt ny typ av byggnader. Under vikingatiden var i princip alla byggnader av trä. Konsten att bygga i sten fanns på kontinenten, men kom till Norden först i och med utbyggnaden av kyrkor och kloster. Länge var kyrkorna de enda större stenbyggnaderna i städerna och ännu längre i byarna. Kyrkorna användes därför även till försvar och vissa byggdes även i försvarssyfte. Till exempel de tre rundkyrkorna i Bromma, Munsö och Solna.     

Sigtunas kyrkor

Sigtuna var Sveriges första stad och ett tidigt biskopssäte. I början av 1000-talet var staden ett starkt kristet centrum. Mynt präglade i Sigtuna av Olof Skötkonung under 990-talet bär det kristna korset, vilket visar på stadens tidiga roll för kristnandet av Mälardalen. Det är därför inte konstigt att många av Stockholms äldsta stenkyrkor hittas där.

De första stenkyrkorna i Sigtuna, Sankt Per (ruin sedan 1600-talet), Sankt Lars och Sankt Olof (ruiner sedan 1500-talet), uppfördes redan i början 1100-talet och visar genom sin storlek och utformning stadens betydelse för kristendomen. I Sigtuna fanns det under medeltiden sju olika kyrkor och alla utom en låg i närheten av den gata som idag heter Prästgatan och som har haft samma sträckning sedan omkring år 1300.

Kyrkorna i Sigtuna är tillägnade olika helgon. Under kyrkliga högtider utfördes en procession längs gatan och till de olika kyrkorna. Vi måste föreställa oss att detta var något som för många i Sigtuna och i dess omnejd ansåg var viktigt att delta i.

Till vänster: S:t Olofs kyrkoruin, Sigtuna. Foto: Mattias Ek
Till höger: S:t Lars kyrkoruin, Sigtuna. Foto: Anna Ulfstrand

Stift och socknar

Det var ett annorlunda Sverige som vi ser när de äldsta stenkyrkorna bygges. En samhällsstruktur med en stark kungamakt och stat saknades fortfarande och något enhetligt Sverige hade inte formats. Under 1100-talet ser vi en allt tydligare centralisering av makten i Sverige och en utveckling av kungamakten. Kristendomen och utbyggnaden av kyrkor var i allra högsta grad en del av denna process. På flera håll i Skandinavien byggdes under den här perioden centrala domkyrkor som ledde det kyrkliga arbetet inom varje stift, en kyrklig region. Sigtuna stift inrättades i slutet av 1000-talet, men övergick till Uppsala som stiftsstad redan 1130.  Varje stift delades upp i socknar, ett landområde som knöts till en kyrka. Arbetet med sockenindelningen blev klart på 1200-talet i Mälardalen.

Socknar och församlingar

En socken var under medeltiden en uppdelning av landskapet utanför städerna, ett område som med gemensam kyrka, kyrkogård och prästgård. Inom städerna kallades denna enhet redan på medeltiden församling, ett begrepp som idag används både i städer och på landsbygden som kyrklig enhet. Det var till sin sockenkyrka som bönderna betalade sitt tionde, en skatt på sin jordbruksproduktion. Det var till sockenkyrkan invånarna i varje socken gick för dop, bröllop och begravning, ceremonier som under medeltiden var självklara och i princip obligatoriska. Kyrkan hade samtidigt ett ansvar för dem som bodde och var registrerade i socknen. Det var kyrkan som skötte vård, skola och omsorg för de fattiga, funktioner som kommunen i stor utsträckning har i dag.

Socknarna blev kommuner

Sockenuppdelningen låg till grund för dagens uppdelning i kommuner och församlingar. 1863 delades ansvaret som låg inom kyrksocken i ett kyrkligt (församlingen) och en borglig (kommunen) ansvar. 1971 slogs många kommuner ihop och antalet socknar är därför fler än antalet kommuner. Till exempel slogs socknarna Österhaninge och Västerhaninge ihop och bildade tillsammans med flera skärgårdsocknar dagens Haninge kommun.

Socknen var från början knuten till kyrkan, även om den också hade andra samhällsfunktioner. Att utse en kyrka var därför viktigt i sockenbildningen. I vissa fall utsågs en kyrka som redan fanns till sockenkyrka, i andra fall byggdes en ny kyrka. Avgörande för val av kyrka eller den nya kyrkans placering var ofta att den låg centralt inom den bygd där människorna i socknen bodde och att alla lätt kunde ta sig till kyrkan. Merparten av de medeltida sockenkyrkorna var ursprungligen byggda som romanska kyrkor med en enkel form, men flertalet av kyrkorna i Stockholms län har byggds om och är idag större och dess medeltida form svårare att upptäcka (mer om detta i kapitlet Medeltidens byggande).

Kyrkans landskap

Runt kyrkan växte snart en miljö upp som visar på kyrkans centrala betydelse. Det var vanligt att kyrkan byggdes på en höjd. Troligtvis både på grund av att det skyddade byggnaden och för att kyrkan där syntes bättre. Intill de flesta medeltida kyrkorna finns en kyrkogård. För de kyrkor som kom att bli sockenkyrkor blev det här en viktig del, en plats som växte och som fortfarande är väl synlig. Runt kyrkogården byggdes senare även en mur, ofta med en tydligt markerad ingång, en portal eller så kallad stiglucka. Intill kyrkan restes ibland en klockstapel. De klockstaplar som vi ser intill kyrkan i dag är inte från medeltiden utan ofta från 1600-talet eller ännu senare. Därför vet vi inte hur många medeltida kyrkor som hade en klockstapel och hur de sett ut, men troligtvis restes de flesta sent under medeltiden.  

De första kristna gravgårdarna

Det förekom kristna begravningar även innan det fanns kyrkor. De äldsta kristna begravningarna gjordes på samma gravfält som använts tidigare, under järnåldern. Sedan kom en fas då kristna gravgårdar anlades separat från det äldre gravfältet, eventuellt kopplat till ett enkelt kapell.

Kyrkogårdens mur

Bogårdsmur, eller kyrkomur finns idag vid de flesta kyrkor som har en intilliggande kyrkogård. Syftet med bogårdsmuren var att avgränsa kyrkogården, både symboliskt, för att visa att detta är vigd mark och för att hålla djur utanför. I kyrkolagen från 1686 var det ett krav att kyrkogården skulle vara avgränsad med en mur eller liknande och 1764 kom det en bestämmelse att den skulle avgränsas av en gråstensmur utan murbruk. Detta är fortfarande ett typiskt utseende för en bogårdsmur även om muren i alla fall delvis idag ofta är murad.

Kyrkbyn var socknens centrum

Förutom kyrkogården, som idag är en naturlig del av kyrkan, samlades med tiden flera andra byggnader runt kyrkan. Det var bostäder för dem som arbetade i kyrkan, prästen och klockaren, men också lador, djurhus och andra ekonomibyggnader som behövdes för deras försörjning. Byggnader för skola, sjukvård och fattigvård, som socknen ansvarade för uppfördes också ofta nära kyrkan. Senare tillkom även en sockenstuga som samlingsplats för dem som besökte kyrkan. Tillsammans bildad husen en kyrkby och litet centrum för socknen. I några fall kom detta sockencentrum att växa och bli en central del i ett modernt samhälle med industrier, järnvägsstation och där fler samhällsfunktioner fortsatte att samlas. Västerhaninge och Huddinge är exempel på detta men det finns också några få fall där den gamla kyrkbyn är mer oförändrad. Runt Fasterna kyrka och Österhaninge kyrka kan man till exempel uppleva denna äldre struktur.

Kyrkorna visar maktens geografi

Kyrkans centrala position i det omgivande landskapet var ingen slump. De äldsta kyrkorna var som sagt byggda av rika markägare för att uttrycka sin makt och ställning. Precis som människor tidigare uttryckt sin makt genom att till exempel bygga stora gravmonument. De äldsta kyrkorna byggdes ofta i centrum av den mark som de kontrollerade eller på strategiska platser för att demonstrera sin makt. Det är därför ingen slump att kyrkan byggdes i ett landskap med en, redan då, rik historia. Något som syns i mängden fornlämningar som ofta hittas i närheten av de medeltida kyrkorna, inte minst större gravfält. Genom platsnamnen kan vi även se en annan koppling till förhistoriska landskap. Många kyrkor ligger vid platser eller byar med namn som kan koppla platsen till fornnordisk religion eller kult. Odensala kyrka är ett tydligt exempel. Platsens namn har en tydlig koppling till asaguden Oden. Från 1286 hade platsen namnet Odensharg. Harg är ett fornnordiskt ord som bland annat har betydelsen kultplats eller altare.

Ovan syns två bilder från Västerhaninges kyrka. Den västra visar kyrkan och landskapen på ett flygfoto från 1936. Foto: Ahrenbergsflyg.
Den högra visar hur ett samhälle har vuxit fram runt kyrkan. Foto: Thorsten Nilsson.

mer om medeltiden

Utställning: Medeltida kyrkor

Följ med på en resa från det tidiga kristnandet till medeltidens bildkonst och byggande i vår utställning om medeltida kyrkor.

Till utställningen

Medeltida kyrkor i länet

I Stockholms län finns fler än 90 medeltida kyrkor och kyrkoruiner. På vår karta kan du se var de finns och läsa mer om dem.

Se kyrkokartan

Mer om medeltiden

I vår utställning Tidslinjen – från stenåldern till AI, kan du läsa mer om medeltidens platser, personer och berättelser i Stockholms län.

Till medeltiden