Om vi korsar tågspåret från Malmvägen och styr stegen norrut så hamnar vi efter en stunds promenad på Sollentunavallen. Idrottsplatsen ritades av arkitekt Åke Annell, precis som Servicehuset på Malmvägen. Den här idrottsplatsen invigdes i samband med SM i friidrott 1969 och har byggts till i flera steg sen dess. Här möter vi en tjej som delar med sig av en berättelse om kärlek till fotboll.
”Under hela min uppväxt har jag lagt ner tid på att prova på olika sporter för att kunna hitta något jag brinner för. När jag var fyra år gammal provade jag på att spela fotboll och jag föll direkt. Jag vet inte om det var på grund av platsen eller om det var för sporten. Jag tror det är en kombination. Fotbollsplanen har blivit den plats där jag känner mig allra tryggast.
Där finns inte bara två stora fotbollsplaner, men också massa andra aktiviteter såsom ishallar, bandyplan, sprintrarna, skatepark och en gymnastiksal. Detta gör det inte bara roligt för mig utan även för andra som går på någon aktivitet att saker och ting ligger i anslutning till varandra.
Varför fotbollsplanen är den plats som har så mycket betydelse för mig är inte bara på grund av fotbollen som jag brinner för, men även för gemenskapen som bildas där. På grund av att det finns så många aktiviteter att ta sig an där, bildas även otroligt många relationer och kontakter. Att fly vardagen en stund för att ta sig dit och träna och lära känna fler gör att man inte bara mår bättre för att man får röra på sig, men också för att man kan knyta nya kontakter. Det var på fotbollsplanen för 14 år sedan som jag träffade mina nuvarande bästa vänner.”
Maratonskrönan
Idrott har länge haft en särskilt plats i Sollentuna. Inte bara kommer höjdhoppsstjärnan Kajsa Bergqvist och hockeyspelaren Mats Sundin härifrån. Flera stora idrottsevenemang har gått av stapeln här, som till exempel SM i friidrott. Här finns också den seglivade skrönan om ”Japanen som försvann”.
Japanen Shizo Kanakuri var maratonlöpare i Olympiska spelen sommaren 1912 i Stockholm. Maratonloppet startade på Stockholms stadion och löparna sprang till Sollentuna, till loppets vändpunkt vid krönet av kyrkbacken vid Sollentuna kyrka.
Det var en ovanligt het dag, med över 30 grader. Shizo Kanakuri hade rest långt för att delta i loppet. I höjd med Tureberg blev hettan och löpningen för mycket. Kanakuri bröt loppet utan att meddela arrangörerna. Han gick han då in i en trädgård i Tureberg och blev bjuden på saft innan han tog tåget tillbaka till Stockholm. Kanakuri var inte ensam om att bryta loppet. Hälften av alla deltagare gjorde samma sak, den heta sommaren 1912.
Men det som gör att Kanakuri är ihågkommen är att hans öde dök upp igen på 1950-talet. Det cirkulerade då fantasifulla historier om honom. Bland annat sades det att han fortfarande skulle springa runt i trakten och leta efter vändpunkten. På 1960-talet bestämde några att han skulle få avsluta sitt lopp. Kanakuri bjöds tillbaka till Sverige, 76 år gammal, och fick gå i mål 54 år efter sin start.
Idag finns monumentet Maratonstenen på platsen för loppets vändpunkt. Det utfördes 1912 av Torben Grut som även ritade Stockholms stadion. Till en början var Maratonstenen placerad på kyrkbackens krön men har flyttats några gånger. Den står sedan 2012 strax söder om Sollentuna kyrka.
