Animation
Stockholms läns historia

Välj tidsperiod

Centralstat och kungamakt 1611–1718
1611–1718

Centralstat och kungamakt

Invånare
  • ca 118 000 (år 1699)
Händer i länet
  • 1622 Norrtälje blir stad
  • 1622 Stadstull införs i Stockholm
Nya ämbetsverk
  • 1614 Svea Hovrätt
  • 1630 Riksantikvarieämbetet
  • 1634 Amiralitetskollegiet
  • 1637 Bergskollegiet
  • 1651 Kommerskollegiet
  • 1697 Överintendentsämbetet
Händer i världen
  • 1618 30-åriga kriget startar
  • 1626 Peterskyrkan i Rom invigs
  • 1712 Ångmaskinen uppfinns
Det nutida Sverige 1667
Kartan över Norden år 1667 visar Sveriges dominans runt Östersjön.

Centralstat och kungamakt

En dramatisk period när Sverige erövrade områden i sin närhet och blev en stormakt. Trots många krig ökade befolkningen med nära det dubbla och en stark statsmakt utvecklades. Till de många krigen behövdes soldater och på 1680-talet värvade kung Karl XI sina soldater genom att i utbyte erbjuda dem ett torp. Runt om i länet finns många av dessa torp kvar, idag ofta använda som sommarstugor. 

Det mesta av kronans mark tilldelades också adeln som betalning för insatser i de många fälttågen. Det gjorde att vid mitten av 1600-talet var tre fjärdedelar av marken kring Stockholm i adelns ägo. Många herrgårdar och säterier växte nu upp runt om i länet, vid Mälaren och utmed landsvägarna som ledde in till staden. Välbevarade praktanläggningar från denna tid är Lämshaga på Värmdö, Sandemar och Årsta i Österhaninge, Runsa i Ed och Steninge i Norrsunda. De många krigen var under den här tiden en ständig plåga för den övriga befolkningen och bönder tvingades bli arrendebönder på adelns många gods.

För att få yrkeskunnigt folk till de många järnbruk och fabriker som anlades under 1600-talet lockade staten till sig utländsk arbetskraft. Experter på papperstillverkning flyttade hit och valloner som var skickliga smeder kom från nuvarande Belgien.

…då ärat ditt namn flög över jorden"
"…då ärat ditt namn flög över jorden"
Richard Dybeck
1844
Vatten forsar mellan små röda hus
En städ och en ugn.
En hus som står nära ett vattendrag. Framför huset är det gräs.
Tingshuset och ett annat rött hus.
Åldermansstugan rymmer Wira museum. Tingshuset i bakgrunden.
Foto: Mattias Ek
Vatten forsar mellan små röda hus
Forsen omgiven av smedjor
Foto: Alf Nordström
En städ och en ugn.
Interiör från Vira bruk
Foto: Mattias Ek
En hus som står nära ett vattendrag. Framför huset är det gräs.
Lilla smedjan
Foto: Anna Ulfstrand
Tingshuset och ett annat rött hus.
Åldermansstugan rymmer Wira museum. Tingshuset i bakgrunden.
Foto: Mattias Ek

Värjor från Vira beväpnade karolinerna

Vira var en av den svenska stormaktstidens ledande vapensmedjor. Här tillverkades värjor, sablar och bajonetter till krigsmakten. Under det stora nordiska kriget i början av 1700-talet levererades årligen 12 000 klingor. Under fredsperioder tillverkade smederna istället verktyg och i början av 1800-talet utvecklades Vira till ett av de ledande liebruken. Bruket var igång fram till 1948 och restaurerades för att så småningom öppna som bruksmuseum.

Varje sommar ser tusentals personer Viraspelen, ett musikskådespel om Virasmedernas tillvaro i mitten av 1700-talet.

Lyssna på en ljudfil om Vira bruk
Lyssna på en ljudfil om Vira bruks stora smedja
1627-1694

Rikets främsta boss lady

Maria Sofia De la Gardie, porträtt av Jakob Henrik Elbfas 1643
Foto: Nordiska museet

Maria Sophia De la Gardie var Sveriges första kvinnliga storföretagare. Trots att hon var en ung änka med två små barn gjorde hon stora affärer runt hela Östersjön. Som 16-åring gifte hon sig med Gustaf Oxenstierna som dog efter bara fem års äktenskap. Maria Sophia slog sig ner på Tyresö och där blommade hennes affärssinne ut för fullt när hon styrde sina jordbruk, förvaltare och fogdar och intresserade sig för nya brukningsmetoder, boskapsavel och trädgårdsskötsel. I breven till de förvaltare som drev jordbruket på gårdarna framgår det att hon hade en organisationsförmåga som matchade uppdraget och gott sinne för affärer.

Hon gav sig också på att bryta stenkol i Skåne, bygga skepp, exportera timmer och spannmål, anlägga pappersbruk och tillverka linolja. I Vättinge ström i Tyrsöån drev hon en kopparhammare. Hon ansvarade också för underhållet av fyrkarna vid Kullen, Falsterbo och Nidingen. Planerna på en porslinsfabrik blev aldrig verklighet, annars hade det varit Sveriges första.

Grevinnan De la Gardie var inte rädd för att ta risker och lönsamheten växlade. Sveriges skånska krig hotade De la Garides gårdar och gjorde det svårt att behålla arbetskraften som togs ut till krigstjänst. Hon drev också många processer mot affärspartners som hon menade inte fullföljde sina kontrakt men också mot familjemedlemmar.

Bäst lyckades Maria Sophia De la Gardie med textilindustrin, som drevs med energin från Nyfors och andra vattenfall på Tyresös marker. Hon gifte aldrig om sig, förblev myndig och kunde därför behålla greppet om alla sina företag. Hon dog 1694 och efter begravningsgudstjänsten i Riddarholmskyrkan fördes hon till Tyresö kyrka där hon själv iordningställt sin sista viloplats.

Upptäck historien kring Tyresö slott genom appen Upptäck historien eller i en webbläsare.

Ladda ner museets appar här.

Se appens innehåll om Tyresö slott här.

Fullersta kvarn

Vatten- och väderkvarnar som låg i anslutning till byar och större egendomar var ett vanligt inslag i det gamla kulturlandskapet. I vissa områden kunde det finnas kvarnar vid flera olika gårdar. Fullersta kvarn i Huddinge var i bruk från slutet av 1600-talet till slutet av 1800-talet och fungerade som husbehovskvarn åt Fullersta gård och säteri.

Kvarngrunden finns kvar och syns tydligt invid ett vattenfall. På varsin sida om dammen löper stenklädda dammvallar, vilka fortfarande dämmer upp dammspegeln. Den första kända mjölnaren vid kvarnen var Marcus Larsson som levde under mitten av 1700-talet.

Här kan du läsa mer om Fullersta kvarn.

Fullersta kvarn
Foto: Holger Ellgaard
Trakten kring Fullersta kvarn.
Foto: Topografiska Corpsen, Public domain, via Wikimedia Commons
1622
Foto: Skebobruks museum

Skebo bruk

Skebo bruk ligger några mil nordväst om Norrtälje. På platsen bedrevs sannolikt järntillverkning redan på 1400-talet men det var Heinrich Lemmens, en tyskfödd industriman, som anlade Skebo bruk år 1622. Bruket ägdes sedan av familjen Tott under större delen av seklet. Bruket ligger vid sjön Närdingen, som förbinds med havet av Skeboån. Tackjärnet som användes på bruket framställdes i Edsbro masugn som låg vid Närdingens södra ände.

Under 1800-talet var bruket Roslagens största arbetsplats med flera hundra anställda, men under lågkonjunkturen på 1920-talet var konkursen ett faktum för den anrika verksamheten. Många av brukets byggnader är rivna men vid bruksherrgården finns än idag en vacker bruksgata med arbetarbostäder, magasin och orangeri. Den gamla brandstationen är i dag bruksmuseum som håller öppet under sommaren. 

Min resa genom denna värld har tagit mig tre gånger runt jorden."
"Min resa genom denna värld har tagit mig tre gånger runt jorden."
Erik Dahlbergh
1625-1703

Erik Dahlbergh

Erik Dahlbergh var greve, militär, arkitekt och ämbetsman. Under sin livstid hann han titulera sig både krigsråd, landshövding, fältmarskalk och generalguvernör. Dahlbergh blev också mycket känd för sina fästningsbyggnader och ledde ombyggnad och nybyggen av fästningar runtom i Sverige och Europa. Erik Dahlbergh räknade vid 71 års ålder ut att han hade rest 14 000 mil, tre gånger runt jorden.

Det som eftervärlden mest förknippar med Erik Dahlberg är planschverket Suecia (”Suecia antiqua et hodierna”). Det är en dokumentation av Sveriges och länets historia som sedan gavs ut som kopparstick. Suecia innehåller ett stort antal teckningar på städer i dåvarande Sverige, på slott och på historiska platser som Birka och Uppsala högar.

Dahlbergh är begravd i Turinge kyrka i Nykvarn i ett gravkor som han utformat själv. I Stockholm finns både Erik Dahlbergsallén och Erik Dahlbergsgatan som är uppkallade efter Dahlbergh.

En stor rektangulär stående sten i skogen med ett ansikte i profil på ena sidan och ett klot ovanpå.
©John Färngren Bildupphovsrätt i Sverige 2017 Fotograf Elisabeth Boogh
Tyresö slott
Riddarholmskyrkan
Årsta slott
Kärsö
Tyresö slott

Det gamla och nutida Sverige

Erik Dahlbergs verk Suecia antiqua et hodierna innehåller 353 planscher och är uppdelad i tre delar som visar Stockholm med omnejd, Sörmland och norrut samt Götaland och Finland. Tanken var att verket skulle kunna ges som gåva till främmande makter. Många av bilderna ger därför troligtvis en förskönande bild av sina motiv.

Framgångsrik krögare

Brita Cruus

Målning av Friherrinnan Brita Cruus av Gudhem (1641 - 1716)

Brita föddes in i högadeln som barnbarn till Axel Oxenstierna, kungens närmaste man. Trots att hon som kvinna räknades som omyndig, blev hon en av många kvinnor som tog plats i historien tack vare sin näsa för affärer.

Brita gifte sig år 1657 med Jakob Lilliehöök och bröllopet hölls på Stockholms slott med drottning Hedvig Eleonora som värdinna. Ett halvår efter bröllopet blev Brita änka, då Jakob stupade i kriget mot danskarna. Som änka blev  Brita myndig och eftersom hon aldrig gifte om sig kunde hon bestämma över sin egen ekonomi livet ut.

Brita tycks ha haft intresse för mat redan som ung och senare i livet skrev hon ner sina recept – en samling på 329 recept som ger en unik inblick i vad adeln åt under 1600-talet.

Troligtvis var det matintresset som gjorde att Brita år 1671 öppnade ett gästgiveri i Barkarby, vid landsvägen upp mot Bergslagen. Genom att utnyttja sin höga ställning lyckas hon tvinga alla småkrogar runtomkring att stänga. Skötseln av gästgiveriet arrenderade hon ut. Än idag finns det ett värdshus i samma byggnad som Britas låg i. Platsen är vald med omsorg, på ett läge där det skulle finnas resande människor som behövde en säng för natten och en god middag långt in i framtiden.

Gästgivarordningen från 1649 var en lag som krävde att det fanns möjlighet till mat, husrum och byte till nya hästar med jämna mellanrum längs vägarna. Ibland tillgodosågs detta med särskilda gästgiverier men på många håll var det vanliga bönder som tog hand om gästerna. Med de nya bestämmelserna slapp bönderna plikten att hjälpa genomresande med friskjuts. Istället betalade de skjutspenning, en ny skatt som finansierade gästgiverisystemet.