Animation
Stockholms läns historia

Välj tidsperiod

Rekordåren 1955–1974
1955–1974

Rekordåren

Invånare i länet
  • ca 1 477 000 (år 1970)
Centrumomvandlingar
  • 1959–1965 Hötorgscity
  • Ca 1960 Huddinge centrum byggs
  • 1959–1965 Södertälje centrum
  • 1968 Täby centrum
  • 1972 Väsby centrum
Händer i länet
  • 1959 Arlanda tas i bruk för reguljärflyg
  • 1965 IKEA öppnar i Kungens Kurva
  • 1967 SL övertar pendeltrafiken från SJ
  • 1972 Länets gränser dras om
Händer i världen
  • 1963 "Tyst vår" startar miljörörelsen
  • 1969 Människan åker till månen
Ekonomisk tillväxt och snabbt bostadsbyggande gav många stockholmare tillgång till ett rymligt och modernt hem.
Foto: Pehr Hasselrot

Om rekordåren

Nu skulle det byggas, mycket och stort! I slutet av 1950-talet var det högkonjunktur och bostadsbyggandet blev alltmer intensivt. Nya städer och förorter växte fram i länet, till exempel Märsta som växte från järnvägsort till stad i samband med öppnandet av Arlanda flygplats.

Stadskärnorna i både Stockholm och Södertälje genomgick stora förändringar. Många äldre hus som ansågs förslummade revs och moderna höghus växte upp. I Stockholm byggdes tunnelbanan ut under hela perioden. Linjerna till västerort och söderort knöts ihop (1957) till det som idag är den gröna linjen och den röda linjen öppnade (1964). Båda linjerna förlängdes med nya stationer. Landstinget började samla all kollektivtrafik i Storstockholms Lokaltrafik (SL) bland annat genom att köpa Roslagsbanan och ta över driften av pendeltågen från SJ.

Högkonjunktur och ekonomisk tillväxt gynnade inflyttningen från landsbygden. Bostäderna i Stockholm och de flesta andra städer var för få och lägenheterna små med låg standard. Bostadsbyggandet gick för långsamt för att möta behovet. Mot den bakgrunden lanserade regeringen miljonprogrammet med målet att bygga en miljon bostäder på tio år (1965-1975).

Många av kommunerna i Stockholms närhet byggde stora bostadsområden i utbyte mot löften om ny spårtrafik, t.ex. Vårby Gård i Huddinge. Bostäderna och infrastrukturen från den här tiden formade stadens struktur för lång tid framöver.

Länets industrier gick på högvarv och det var stor brist på arbetskraft. För att locka människor att flytta till Sverige erbjöds jobb och gratis boende. Arbetare kom från Finland och Italien för att jobba för de stora industrierna, till exempel Scania i Södertälje. Många stannade resten av livet och bidrog till vårt berikade kulturarv.

Den storslagna perioden fick sitt slut i och med oljekrisen 1973 då Sverige gick in i en lågkonjunktur.

1965–1974

En miljon bostäder på 10 år!

Västra Flemingsberg domineras av arton höga bostadshus i starka färger. Området byggdes som en del av miljonprogrammet som fick sitt namn av att en miljon bostäder skulle byggas på tio år för att råda bot på den stora bostadsbristen. De första husen i Flemingsberg stod färdiga 1973 och man byggde högt för att värna om naturen. Den speciella färgsättningen gjordes av konstnären Gert Marcus. Husens färger kontrasterar mot Huddinge sjukhus mer strikta fasad i betong och glas som ligger på andra sidan av områdets huvudgata.

De höga husen har en jämn höjd som bildar en enhetlig fasad mot omvärlden. På andra sidan husen finns skyddade innegårdar som är planerade för att man ska kunna gå och cykla medan biltrafiken hålls borta.

Som många av miljonprogrammets bostadsområden fick Flemingsberg en stor genomströmning av hyresgäster. För att ge området bättre status ändrades namnet under 1980-talet till Grantorp och stora upprustningar gjordes. Idag heter området Flemingsberg igen och ryktet har förbättrats tack vare att Södertörns högskola och delar av Karolinska institutet och Tekniska högskolan har flyttat dit. Området fortsätter att utvecklas som ett av Stockholms regionala stadskärnor. Här planeras just nu för nya arbetsplatser och bostäder. År 2050 beräknas Flemingsberg ha 100 000 invånare.

Namnet Flemingsberg kommer från släkten Fleming som gav gården Annersta det nya namnet efter att de låtit bygga herrgården på 1790-talet.

En grön husfasad med fönster. Buskar i förgrunden.
Samtliga fasader är färgkomponerade av en konstnär.
Foto: Moa Beskow
Stora hus med skog runt omkring.
Vy över Flemingsberg.
Foto: Elisabeth Boogh
Lyssna på ett samtal om arkeologi och kulturmiljö i Flemingsberg mellan arkeolog Daniel Sahlén och docent och prorektor Kerstin Cassel från Södertörns högskola .
Nya Haglund växer fram, Solna kommun.
Foto: Alf Nordström, 1972
Flerfamiljshus i Grindtorp i Täby.
Foto: Albin Uller
Flygfoto över Lädersättra i Kallhäll.
Foto: Widmark & Platzer

Moderna monument

Vid slutet av 1950-talet intensifieras bostadsbyggandet i den högkonjunktur som råder. De hantverksmässiga metoderna som hittills präglar bostadsbyggandet överges till förmån för industrialiserade metoder. Bostadsbristen ska byggas bort med metoder hämtade från bilindustrins löpande band-princip. Även stadsplanerna påverkas av rationaliseringen, blir större och omfattar fler bostäder. Planmönstret blir stramare, hustyperna färre och större.

Näsbydal, Grindtorp, Kallhäll, Jungfrudansen, Skärholmen, Rinkeby och Hagalund är exempel på hur bostadshusen byggdes som monumentala geometriska skulpturer byggda för att kunna ses i snabb hastighet från motorvägen eller luften. Tidigare oexploaterad mark tas i anspråk för de nya städer och förorter som i snabb hastighet växer fram. Stadsplanerna med sina långa och raka gator bär spår av spårkranarnas begränsade rörlighet, standardiserade byggelement och mängden bostäder som ska produceras.

Fler bilar på vägar och i bostadsområden betyder större fokus på framkomlighet och trafiksäkerhet. Genom strikt separering av gående, cyklister och bilister samt differentiering av hastigheten kan antalet olyckor minska utan att bilarnas fart behöver sänkas. Staden ses som en trafikmaskin och bilen körs   ända fram till villans ytterdörr. Barnen skulle inte korsa någon bilväg på väg till skolan. Tunnlar och broar ersätter övergångsställen så att varje trafikslag flyter fram i var sitt eget system. Trafiksepareringen får genomsyra all planering, från planeringen av gator, tomt och hus till generalplan.

Flygfoto över Huddinge 1965
Foto: Ahrenberg Flyg
1906–1989

Sune Lindström

Foto: Arkitekturens vänner

Arkitekten Sune Lindström är upphovsman till flera välkända byggnader runtom i länet och i världen.

Lindström gick på KTH och var under en termin på Bauhausskolan i Dessau. Efter examen jobbade han på Kooperativa förbundets arkitektkontor, KFAI och under två år var han chef för HSB:s stadsplanebyrå, där man bland annat jobbade med stadsplaneringen för Reimersholme. Lindström ritade Karlskoga stadshus, som stod färdigt 1939 då Karlskoga blev stad.

Under sin tid som chefsarkitekt på AB Vattenbyggnadsbyrån, VBB, var Lindström med och ritade det berömda vattentornet “Svampen” i Örebro. VBB utförde därefter under Lindströms medverkan vattentorn i flera länder, däribland vattentornen i Kuwait City, de så kallade Kuwait Towers som han ritade tillsammans med sin fru, formgivaren Malene Bjørn.

En av de mest utmärkande byggnaderna i Stockholms stadsbild som Sune ritade är höghuset Wenner-Gren Center i slutet av Sveavägen. Han har också satt sin prägel på Täby där han ligger bakom generalplanen för Täby Centrum och har varit delaktig i utformandet av Grindtorp och kvarteret Näsbydal för HSB. Tillsammans med Erik Ahnborg ritade Sune Lindström Berwaldhallen, en sexkantig konsertsal som delvis är insprängd i berget för att ge ett diskret intryck.

Arbetskraft från Europa

Sverige hade undgått krigets förödelse och stod när freden kom redo med en industri som kunde delta i återuppbyggandet av Europa. Men för att den svenska ekonomin skulle växa behövdes arbetskraft.

Staten och näringslivet sökte lösa problemet gemensamt och regeringen tillsatte redan 1946 en kommission som skulle undersöka möjligheterna att rekrytera utländsk arbetskraft. Man föreslog en organiserad invandring från kontinenten och förhandlingar inleddes med Ungern, Österrike och Italien.

Atlas Diesel i Nacka var ett av de företag som rekryterade yrkesutbildade arbetare i Italien. Många av de som kom stannade i Sverige resten av deras liv. Med mödosamt och hårt arbete togs stegen mot allt bättre ekonomiska förhållanden, och många kunde skaffa bättre bostad, egen bil och ge sina barn möjlighet till utbildning. 

En av alla de som kom till Sverige under de här åren var Renzo Prata, som flyttade från efterkrigstidens Italien där det rådde både ekonomiskt och politiskt kaos. Sensommaren 1948 åkte han tillsammans med andra nyanställda italienska arbetare från Milano till Sverige och Atlas Diesel i Nacka. Han insåg möjligheterna i det nya landet och hustrun Celestina och resten av familjen flyttade efter till Sverige. Planen var att stanna några år för att spara ihop ett kapital och starta en egen verksamhet i hemlandet. Men familjen återvände aldrig till Italien utan stannande i Sverige resten av sina liv.

Lyssna på en inspelning när Renzo Prata berättar om sitt liv i Sverige
Arbetarna tittar ner på Kung Gustav VI Adolf när han inviger nya lokaler vid Atlas fabriker i Sickla.
Foto: Jens Martinsson