Animation
Stockholms läns historia

Välj tidsperiod

Folkhemsbygget 1921–1955
1921–1955

Folkhemsbygget

Invånare i länet
  • ca 1 101 000 (år 1950)
Länets kändisar
  • Per Albin Hansson
  • Herbert Tingsten
  • Moa och Harry Martinsson
  • Bertil Ohlin
  • Barbro Alving
  • Alice Babs
Arkitektoniska stilar
  • 20-talsklassicism
  • Funktionalism
Händer i världen
  • 1925 Första tv-sändningen
  • 1928 Penicillinet uppfinns 
  • 1939-1945 Andra världskriget 
  • 1945 De första atombomberna
  • 1947 Indiens självständighet
  • 1948 Israel bildas 
  • 1949 Folkrepubliken Kina utropas
Statliga lån för att bygga ett eget är exempel på folkhemmets sociala program. Enskedefältet 1932.

Om folkhemsbygget

Begreppet folkhemmet myntades av statsminister Per Albin Hansson i ett radiotal 1928. Idéerna bakom folkhemmet har ofta kallats för ”den svenska modellen” och byggde på en rad sociala reformer. Grundtanken var att Sverige skulle bli som ett hem för hela svenska folket där staten tog ansvar för att vanliga människor skulle kunna leva i social och ekonomisk trygghet.

Folkhemsbygget förknippades med sociala reformer och en växande offentlig sektor som skapade en ny arbetsmarknad. Kommunerna byggde bostäder, skolor och kommunhus. Det gick bra för Stockholms industrier och näringsliv eftersom vi var utanför kriget. Saltsjöbadsavtalet som skrevs under 1938 innebar en uppgörelse mellan fackföreningsrörelse och arbetsgivarsidan. Avtalet satte punkt för de ständiga strejkerna med ett löfte om att vinsterna skulle komma arbetarna till del.

Den ekonomiska utvecklingen var stark i Sverige under efterkrigstiden och levnadsstandarden steg hastigt. Samtidigt genomgick landet en kraftig strukturomvandling när folk flyttade från jordbruket och landsbygden in till städernas industrier. Många landsortskommuner var inte större än en socken och hade svårt att ge invånarna all den service som krävdes i folkhemmet Sverige. År 1952 beslutades om en kommunreform som innebar att mindre kommuner slogs ihop till större. Ekerö och Färingsö, till exempel, bildades av fyra mindre kommuner vardera men senare slogs samman till en enda kommun (1971). Mönstret var detsamma i resten av länet.

Det måste en gång bli så, att klassamhällets Sverige avlöses av folkhemmet Sverige."
"Det måste en gång bli så, att klassamhällets Sverige avlöses av folkhemmet Sverige."
Per Albin Hansson
1928
1872-1962

Kerstin den första

Kerstin Hesselgren ca 1925
Bild: Fogelstads stiftelse

Kerstin Hesselgren var en framstående svensk liberal politiker. På grund av att hon var den första kvinnan på så många poster var hon också känd som Kerstin den första. Hon var den första kvinnan i riksdagens första kammare, Sveriges första bostadsinspektris, skolköksinspektris och yrkesinspektris, samt en framstående internationell politiker. Hon var Sveriges enda kvinnliga delegat och sakkunniga i Nationernas förbund under 1930- och 40-talen. Där väckte hon stor uppmärksamhet när hon kritiserade det fascistiska Italiens anfall på Abessinien.

Som inspektör åkte hon mellan 1913 och 2022 oförtröttligt land och rike runt och uppmärksammade brister i arbetsmiljön för de kvinnliga arbetarna. I riksdagen arbetade hon framför allt med socialpolitik och för jämställda arbetsvillkor mellan män och kvinnor, men var även engagerad i utrikespolitiska frågor. Hon förde upp en mängd nya frågor på den politiska agendan i riksdagsarbetet: högre löner för barnmorskor, moderskapspenning, alla kvinnors rätt till statliga tjänster med lika lön som män och sänkt straff för abort.

Kerstin Hesselgren var långt före sin tid i många frågor. Hon förespråkade sexualupplysning och preventivmedel, aktivt fredsarbete och asyl för flyktingar i samband med andra världskriget.

Kerstin Hesselgren var ordförande för Frisinnade kvinnor och en av grundarna av Kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad.

Källa: Kerstin Hesselgren, www.skbl.se/sv/artikel/KerstinHesselgren, Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (artikel av Renée Frangeur), hämtad 2023-03-08.

Bolinders

Jean och Carl Bolinder grundade år 1845 Bolinders Mekaniska Verkstad på Kungsholmen i Stockholm. Så småningom flyttades verksamheten till Kallhälls gård i Järfälla och fabriken byggdes upp med gjuteri, pressverkstad, spisverkstad, kraftstation och arbetarbostäder. Industribyggnaderna som finns kvar än idag är ett exempel på det tidiga 1900-talets industriarkitektur.

Tillverkningen i Järfälla kom igång 1909 och Bolinders tillverkade allt från gjutjärnsspisar och kaminer till köttkvarnar, stekpannor och grytor. Fabriken blev så småningom en av länets större industrier och under Bolinders tid förvandlades Kallhäll från en jordbruksbygd till en industriort där fabriken var den enda arbetsgivaren och ägde all mark.

Huvudbyggnaden på Kallhälls gård fungerade först som sommarnöje för familjen Bolinder men blev senare fabrikens huvudkontor. Bolinders fabriker lades ner 1956 men de gamla fabriksbyggnaderna finns fortfarande kvar och används idag av olika småföretag.

Bolinders fabriker i Kallhäll
Foto: Elisabeth Boogh
En av de bevarade arbetarbostäderna.
Foto: Elisabeth Boogh
Vy över Bolinders verkstäder i Kallhäll 1949
Foto: Ahrenbergsflyg

Bolinders

Jean och Carl Bolinder grundade år 1845 Bolinders Mekaniska Verkstad på Kungsholmen i Stockholm. Så småningom flyttades verksamheten till Kallhälls gård i Järfälla och fabriken byggdes upp med gjuteri, pressverkstad, spisverkstad, kraftstation och arbetarbostäder. Industribyggnaderna som finns kvar än idag är ett exempel på det tidiga 1900-talets industriarkitektur.

Tillverkningen i Järfälla kom igång 1909 och Bolinders tillverkade allt från gjutjärnsspisar och kaminer till köttkvarnar, stekpannor och grytor. Fabriken blev så småningom en av länets större industrier och under Bolinders tid förvandlades Kallhäll från en jordbruksbygd till en industriort där fabriken var den enda arbetsgivaren och ägde all mark.

Huvudbyggnaden på Kallhälls gård fungerade först som sommarnöje för familjen Bolinder men blev senare fabrikens huvudkontor. Bolinders fabriker lades ner 1956 men de gamla fabriksbyggnaderna finns fortfarande kvar och används idag av olika småföretag.

1922

Kvarnholmen

Kvarnholmen i Stockholm användes från slutet av 1800-talet för industriverksamhet. Ön har fått sitt namn efter den stora kvarnen Tre Kronor där grosshandlarfirman Aug. Engström & Co handlade med spannmål och var Sveriges största importör av mjöl. År 1922 köpte Kooperativa förbundet (KF) kvarnen och under större delen av 1900-talet har KF:s verksamhet präglat Kvarnholmen. Kvarnen moderniserades och produktionen utökades med en havrekvarn, en spisbrödsfabrik och en makaronifabrik.

Den gamla kvarnanläggningen kompletterades med nya funktionalistiska industribyggnader som ritades av KF:s eget arkitektkontor. På Kvarnholmen fanns nästan inga bostäder så de anställda fick åka båt till arbetet fram tills att KF byggde ett nytt bostadsområde med både radhus och flerfamiljshus på ön. Husen är ett av de tidigaste exemplen på bostäder i tidens funktionalistiska formspråk.

Sedan industriepoken på Kvarnholmen upphörde i slutet av 1990-talet har lokalerna använts för bland annat skolverksamhet. Hela ön har sedan dess omvandlats till en modern stadsdel med nya bostäder och kommersiella lokaler.

Typiskt 30-tal signerat KFs arkitektkontor.
Foto: Elisabeth Boogh
Mer tegel men med stram form
Foto: Elisabeth Boogh
De slitna industrierna rustas eller rivs för nya bostäder och arbetsplatser.
Foto: Elisabeth Boogh
Kvarnholmen 2008
Foto: Elisabeth Boogh
1932
Fullersta bio, funktionalistisk stil. Ritad av Eskil Sundahl KF:s arkitektkontor 1932.
Fotograf: Anna Ulfstrand

Fullersta bio

Fullersta bio i Huddinge är en stilren byggnad med typisk funkisarkitektur. Arkitekterna vid den här tiden vände sig mot den tidigare vanan att dekorera fasaderna och få dem att likna äldre stilar. Bristen på utsmyckningar tillsammans med det platta taket, den benvita slätputsade fasaden och de enkla geometriska formerna gör byggnaden mycket typisk.

Ursprungligen låg det en biograf på övervåningen och kommunens första Konsumbutik i bottenvåningen. Kostnaden för bygget var 156 260 kronor, nästan fem miljoner kronor i dagens penningvärde. Byggnaden ritades av arkitekt Dag Ribbing på Kooperativa förbundets egna arkitektkontor och väggdekorationen i biografsalongen gjordes av konstnären Kalle Lodén. Högst upp i trevåningshuset låg biografmaskinistens bostad och kontorsrum för Konsumbutiken.

Efter nedläggning av Konsumbutiken och biografverksamheten följde några år av förfall men från mitten av 1990-talet och fram till 2014 har byggnaden hyst konst- och teaterverksamhet. Sedan dess har lokalerna i bottenvåningen stått tomma och i dagsläget finns det ingen konkret plan för huset.