Om vikingatiden
De tre sista århundradena av järnåldern är det vi kallar vikingatiden. De många lämningar som finns runt om i Stockholms län berättar en spännande historia om denna mytomspunna period. I början av vikingatiden var asatron dominerande men sedvänjan att resa runstenar blev vanlig samtidigt som kristendomen vid 900-talets slut på allvar nådde Mälarområdet. Av Sveriges runt 2 500 runstenar finns 575 i Stockholms län, allra flest finns i södra Uppland.
Vikingatiden har fått sitt namn av de plundringsräder, vikingatåg, som gick västerut mot brittiska öarna och det som idag är Frankrike. De vikingar som var bosatta i blivande Stockholms län reste främst österut mot Baltikum och Ryssland.
De allra flesta människor var bönder, fiskare och jägare men även om det bara var en mindre del av befolkningen som deltog i vikingatågen växte det fram en härskarklass med stora ambitioner bland ledarna i denna grupp. Genom vikingatågen skaffade de sig rikedomar och lojala krigare som gjorde att de kunde förstärka sin maktställning i hembygden. Stormännen lät bygga stora hallar på sina gårdar – rester av sådana har hittats i Sanda i Fresta (Upplands Väsby kommun) och Granby-Hyppinge i Orkesta (Vallentuna kommun).
På 800-talet fanns det en härskare över hela Östsverige med Mälardalen som kärnområde och sitt säte i Uppsala eller på Adelsö nära Birka. Birka i Mälaren var under 800- och 900-talen centrum för handel österut, via Ryssland, till de muslimska länderna. Pälsverk och slavar var troligen de viktigaste exportvarorna. Birka kom att alltmer att likna en stad med människor med olika ursprung, köpmän och hantverkare vars smycken och kammar såldes över hela Östersjöområdet.